Tävlingsnerver

Idag så skulle jag ha tävlat och gjort min tävlingsdebut på en officiell tävling, Örnäs Vår. Jag har länge taggat på deras tävlingar då anläggningen inte alls ligger särskilt långt bort, så när man kunde anmäla sig var jag snabb på att knipa en plats. Förra veckan dock, så valde jag att avanmäla mig. Direkt när jag mailat dem och hade fått svar, så kändes det som att en klump lättat. Det kändes bara inte rätt, vi var inte redo och vi behöver träna mer, mestadels jag. Mina nerver är utanför kroppen när jag ens tänker på tävling, vilket gör att jag koncentrerar mig på allt annat än de jag bör och glömmer bort att rida. Jag behöver träna på tävlingssituationen, att kunna gå in i min och Hildas bubbla och utesluta allt omkring oss. Rida som jag vardagligen gör och se det som ett helt vanligt ridpass egentligen, men tyvärr är det ju lättare sagt än gjort. 
 
Min och Hildas töltresa har inte varit den enklaste, och det vet ni ju om. Det har varit, och är fortfarande, en gångart som är den svårare för oss. Vi har börjat klättra högre och högre upp på utvecklingsskalans stege och det börjar faktiskt se bra ut. Vi är långt ifrån fullärda någon av oss, men äntligen börjar finslipningen på våran grund ge resultat. Det är ju självklart man vill visa upp sig med sin häst, stolta över att ha lyckats åstadkomma detta tillsammans. Men, det är det jag inte får till. Jag blir otroligt nervös av att ha personer som kollar på när jag rider, vilket är en typisk tävlingssituation och min nervositet gör så att jag inte kan gå in i min bubbla tillsammans med Hilda, utan istället fokuserar jag mig på allt annat och jag rider inte som jag brukar.
 
Folk har sagt så mycket skit och haft åsikter om varför jag inte gjorde si eller så, att det fortfarande är spänt och inte ser bra ut. När jag innerst inne vet att vi kan så mycket bättre och jag vill för en gångsskull bara få visa det, att få dundra fram i tölten vi kan utan och det ska bara lysa om oss. Men, tanken om att få visa det nöter i bakhuvudet vilket gör att jag fokuserar enbart på det, och istället är tölten vi visar upp tack vare att jag är så okoncentrerad jämförelsebar med den vi hade vi början av "töltresan" = inte alls bra. Jag vill bara kunna få en chans där vi på en av stallets tävlingar, har möjlighet att visa upp gångarten när den är som bäst, för självförtroendets skull. Få visa alla som inte trodde att vi skulle fixa det, visa att vi faktiskt fixade det. Hilda är så otroligt duktig och gör sitt absolut bästa, men det är bara jag kvar. När jag lyckas koppla bort omgivningen och vi kan på tävlingarna gå in i våran bubbla, där både Hilda och jag är koncentrerade till 120%, så kommer vi kunna visa upp vad vi kan.
 
Bästa hästen<3

Stallgarderob i hallen

 
Mitt nuvarande skåp i stallet är tyvärr inte så stort, så där kan jag endast förvara de sakerna jag använder vardagligen och allt annat har fått ligga i Ikeapåsar i mitt rum, tills jag kom på den brillianta idén. En av hallens garderober fick offras och istället inredas till en stallgarderob. Jag intog borrmaskinen, några krokar för att ett par timmar senare äntligen kunna börja inreda.
 
Ni ser resultatet på bilderna ovan och jag vart väldigt nöjd. Allt fick plats och syns, ingenting ligger gömt vilket jag gillar. Man får en tydlig översikt vad man har när man öppnar dörren, vilket alltid är en fördel! Visst blev det bra?

Lyxträns i vardagen

 
Nej, det här är inte bra... Ni vet hur jag är med träns och utrustning i övrigt - besatt. Mitt förra inköp i tränsgarderoben var ju min bling-nosgrimma och pannbandet med bling från Hrimnir, men nu ni. Tänk er ett svart, neutralt Hrimnir pannband tillsammans med PS tränset Flying Change, perfekt som ett lyxigare vardagsträns om man vill vila från blinget. Jag får dock hålla mig i skinnet och avvakta, än så länge får jag bara kolla. Sen om jag unnar mig det efter Islandsresan får vi se, eller om jag kanske får det i födelsedagspresent eftersom jag fyller år i Juni. Hihi!

En brunstig Hilda

Hilda var inte på humör idag. När jag borstade henne fick jag både ett och ett annat tjuvnyp, viftande framben som välte mig och stallväggen fick utstå några smällar. När jag sadlade så var hon så förbannad och i stortsätt studsade på stället och viftade ilsket med sin svans. Vid tränsningen så bara pep hon! Och vad innebär det? BRUNST! 
 
När jag suttit upp och vi skulle bege oss mot ovalen, så kom vi halvvägs innan hon vände på en femöring med inställningen att "Nej, hit ska jag inte", och i en bestämd skritt återvände mot sin box. Efter lite övertalning lyckades vi komma överrens om att ta några varv på ovalen vid stallet där hon fick trava runt, eller vi försökte iallafall, det vart mer en blandning mellan både skritten och traven då hon det var tempot hon kände för. Istället tog vi av all utrustning, greppade morötterna och fortsatte våran träning av den spanska skritten, vilket hon tyckte var betydligt roligare. Hilda är så lättlärd och duktig! Att gå medan vi gör det har vi precis börjat med och nu klarar hon fem steg. Hur duktig är hon inte?
 
I morgon har jag tänkt att vi ska ge oss ut på en mysig ridtur i skogen. Jag har blivit visad ridvägar runt omkring stallet några gånger, men har med mitt dåliga lokalsinne givetvis glömt bort dem. Men tack varje google earth har jag lyckats hitta vägarna och har en någorlunda koll på vart jag ska rida. :)
 

Prova-på tävling/kurs i Gaedingakeppni

 
Jag är helt slut efter dagens prova-på-tävling/kurs i Gaedingakeppni! Det var upp tidigt för att vid 09.00 samlas i stallets loge där de hade satt upp en projektorduk, inför en timmes teori. Det var väldigt lärorikt och intressant! Nina gick igenom vad A-flokk, B-flokk och C-flokk innebar och hur man rider dem, hur de bedömmer och vad som eftersträvas i de olika flokkerna. Efteråt fick man bestämma vilken flokk man ville rida och jag valde C-flokk då det var det enklaste och man red endast 3 varv, vilket innebar en gångart per långssida. B-flokken var jag sugen på först men den innehöll tyvärr ökad tölt, och det är inte våran starkaste sida i nuläget. ;)
 
När teorin var klar var det bara upp till var och en vad man vill ha för gångartsföljd, vilket jag klurade länge på innan jag kom fram till trav, galopp, skritt, tölt och att den extra långsidan ta skritt då det är hennes starkaste gångart. Jag hade start 13 av 19, vilket gjorde att det var min tur först vid 14.30. Både jag och Hilda hann äta lunch och jag hann även med sysslorna, så det var bara fram till det var dags för att börja fixa iordning henne att borsta och mysa.
 
 
Väl inne på banan gick det helt okej, hon var väldigt trött så farten man vill se i Gaedingakeppni kunde vi inte leverera, men det var bara att göra det bästa av situationen och vi gjorde så bra vi bara kunde, och hade väldigt roligt! Tölten dock = pannkakssmet! När jag skulle skritta så var det där vi vanligtvis brukar göra våra övergångar upp till tölt, så Hilda samlade sig själv och då valde jag att köra tölten, för annars skulle det vara så att vi visade en väldigt spänd skritt vilket jag inte vill. Men tölten var väl inte den bästa vi fått fram. Det var både inslag av trav- och passtakt och hon var kort i steget. Där borde jag istället ha samlat henne mer och haft mer energi, men det är lätt att vara efterklok!
 
 
När jag hade genomfört mitt program så fick vi komma in till ovalbanans mitt och så pratade vi om hur det gick och vad man kan tänka på, väldigt spännande och nyttigt att få bolla sina tankar. Hon berättade att min gångartsföljd var bra och att hon tyckte Hilda såg ut att vara väldigt snäll och samarbetsvillig, vilket hon har väldigt rätt i! Hildas takt i både skritten och traven tyckte hon var väldigt bra och där fick vi 7,7 och 7,5. I galoppen var hon något på framdelen då jag inte hade tillräckligt med energi för att få henne och sätta sig på bakdelen, men vi fick ändå ok sväv som kommentar. Tölten fick jag 7,0 för vilket jag tyckte var väldigt bra trots att det gick som det gick, och även med kommentaren korta steg vilket det var. Något som också var roligt var att vi blev belönade med 7,6 för spirit!
 
Jag har haft jättekul idag och Hilda lika så. Trots att mer energi hade varit att föredra så skötte sig Hilda, som vanligt, helt fantastiskt. Min fina och underbara häst <3
 
 

Brunt, brunt och brunt

Mörkbrun utrustning är någonting som jag tycker är otroligt snyggt. Det har alltid legat mig varmt om hjärtat och gör fortfarande. Dessutom så klär sig Hilda sig väldigt bra i det, och ju mörkare nyans desto bättre. Jag har funderat många gånger på att byta ut min svarta utrustning till brunt men det som stoppar mig är att mina favoritprodukter jag har inte ens finns i brunt. Pannbandet från Hrimnir till exempel, det finns bara med svart läder. Lika så min bling-nosgrimma, den finns också bara i svart. Jag funderar på att jobba ihop pengar så jag kan ha både svart och brunt, men det har jag och plånboken olika åsikter om!
 
Om man ska drömma iallafall... Vad tror ni om det här tränset från PS (det bruna med svart padding), en brun sadel från Tönn Gel, tillsammans med ett blingpannband och ett par svart/bruna stigbyglar från Free Jump? Det kombinerat med ett par tjusiga dressyrstövlar från Amazona Sueca, hur snyggt?!
 
 
Den enda bilden jag har på Hilda i brunt. Inte marknadens snyggaste träns har vi här kanske, men jag tror att Hilda skulle vara väldigt fin i utrustnings-kombitionen jag nämnde ovan!

En satsning mot SM

Ett utav mina drömmar och mål, är någon gång lyckas kvala SM. Det är dock inget jag kommer att försöka göra på Hilda, utan det blir på en framtida stjärna. Drömmen är att göra det tillsammans med Vorboði, och med tanke på att hans far som är bedömd med 8,5 till 9or på nästintill allt så är det ju inte helt omöjligt om han har fått ärva lite av Haeringurs gångarter. Att få göra det som ett team tillsammans med Hildas son, skulle ju vara för bra för att vara sant.
 
Och om jag nu skulle ta mig till SM så är min tävlingsmusik redan bestämd. Det är bara ett soundtrack men en sån fruktansvärt maffig och häftig låt, varje gång jag lyssnar på den så får jag ståpäls. Tänk att rida in på banan i den perfekta korta tölten med den här låten dundrandes i högtalarna, och det bästa är att takten timear in trummorna perfekt! ;)
 
Klicka här för att komma till låten.
 

Island 2016

Nu är det mindre än en månad kvar tills jag sätter mig i en plåtburk som kommer ta mig några tusen meter upp i luften (hej flygrädsla), där jag kommer att befinna mig i 3 timmar, innan vi landar i Reykjavik där vi hoppar på flygbussen som tar oss till Borgarnes, där Vorboði bor. Vi kommer att flyga dit 17 maj och åka hem 19 maj, och eftersom vi flyger dit på morgonen och åker hem efter midnatt så kommer vi sova där en natt men 3 dagar på oss att provrida och klappa på den lilla filuren!
 
Sista timmarna innan vi flyger hem kommer dock att spenderas i Reykjavik där jag planerar några shoppingbesök! Ett måste är att stanna till vid Àstund där jag vill köpa ett riktigt isländskt träns till Hilda, ett sådant med bronsfärgade nitar. Hur tjusigt?
 
Här är han. Fina Vorboði!

Söndagens tävling

På söndag ska jag "tävla"! Stormur anordnar en prova-på-tävling/kurs i den isländska tävlingsgrenen Gaedingakeppni som kommer att hållas på hemmaplan. Aktiviteten kommer Nina Bergholtz att hålla i. Först blir det teori där man får reda på allt man behöver veta och hur det går till, hur de bedömmer etc innan det runt lunch blir första "tävlingen". Skulle man nu inte vara nöjd med sitt resultat så har man möjlighet till revanch i del två utav tävlingen, som anordnas på eftermiddagen.
 
Jag tycker det är ett otroligt roligt initiativ och en väldigt rolig grej, jag var snabb med att anmäla mig. Haha! Dessutom ska det bli spännande och framförallt roligt att få testa på Gaedingakeppni, vilket jag tror är något Hilda kommer tycka om. Så mycket fart och energi som damen har så är det här ju den perfekta tävlingsgrenen. Tjoho!
 

Sadelproblem

På senaste tiden så har det trillat in kommentarer som jag visserligen dock tagit bort, är hur jag sadlar Hilda. Det har varit väldigt mycket åsikter angående det så jag tänkte ta några flugor i samma smäll och svara på dem.
 
Ja, sadeln glider fram. Jag sadlar exakt som man ska, men i samband med att Hilda har bantat så är hennes nuvarande sadelgjord som mäter 55cm, på tok för lång. Trots att gjorden är spänd till max på bägge sidor så blir det när jag rider glapp, vilket medför att både sadel och padd glider några centimeter då det inte finns någonting som stoppar den. Jag har givetvis skickat efter en ny som dyker upp under veckan, och den är faktiskt bara 45 cm. Då får ni en liten överblick på hur stor den faktiskt har varit när jag behövt gå ner såpass mycket!
 
Jag hoppas att det här inlägget redde ut några frågetecken och att era frågor är besvarade. Det stora problemet är bara hur jag ska få en 45 centimeters gjord runt Hilda när hon har sommarmage, haha...
 
 

Att rida utan tygelkontakt

Torsdagens ridpass var ett väldigt lärorikt och roligt ridpass. Det var en helt annan känsla gentemot den vi vardagligen brukar ha, och det som var speciellt med denna var att det är den här känslan som vi strävar efter och jobbar mot, men att den bara "var där" i torsdags förvånade mig och jag är glad över att jag fick känna på den. Det gav mig ännu mer motivation till att verkligen kämpa för att få uppleva känslan igen och kunna göra mig och Hilda till ett starkare team.
 
När vi värmde upp så lät jag henne på glida runt på ridbanan som finns innanför ovalen, och där red jag utan minsta lilla tygelkontakt, det enda vi kommunicerade med var röst, vikt och säte. När vi förut har testat på det så har det inte gått särskilt bra utan jag har alltid fått hjälpa till lite med tyglarna. Nu kunde jag till och med öka svårighetsgraden några snäpp och avancera med volter, serpentiner etc. Efteråt kortade jag upp tyglarna minimalt och kunde genom en lätt drivning rida upp i en tölt med en gudomlig bärighet, tölta långsidan bort och sedan med endast rösten sakta ner för att sedan vid nästa långsida repetera övningen.
 
Båda oss två tyckte det var fantastiskt roligt och samspelet i ridningen var det vi siktar på och jobbar för att komma till, men det kändes som vi fick hoppa fram några steg på utvecklingsskalan och testa på hur det känns att få vara där vi eftersträvar. Det är en så underbar och obeskrivlig känsla när man verkligen är ett med sin häst, både på marken och från ryggen. Hilda <3
 

Andrea intar hoppbanan

Igår så var jag som jag tidigare nämnt hos min vän Hanna och både fotade samt fick hoppa hennes häst Lisa. Först agerade jag fotograf när de red och sprang  gjorde jag som en paparazzifotograf på ridbanan för att få de perfekta vinklarna med ett bra ljus, och jag är väldigt nöjd över korten. Uppe satt jag halva natten och redigerade innan jag slutligen kunde skicka iväg dem, vilket alltid är lika underbart. Särskilt när den man fotograferar också blir nöjd!
 
Sen var det dags, dags för mig att inta rollen som hoppryttare. Jag kan erkänna att jag vart lite taggad av att sitta i en allround/hoppsadel igen med hoppläder samt freejumps, på en duktig hopphäst. Först måste jag bara skriva hur duktig Hanna har varit med Lisa. Hon är en föredetta ridskolehäst som när hon kom till Hanna var ganska stum och stel, och det är en väldigt stor skillnad om man jämför det med nu. Numera är Lisa väldigt känslig, mjuk och lyhörd för hjälperna, lätt i handen och väldigt trevlig att rida. Det är riktigt bra jobbat av Hanna tycker jag, hejja dem!!
 
Att hoppa gick för mig både bra (helt okej) och dåligt (fruktansvärt), haha. Vissa språng vart bra och runda när jag red ordentligt fram till hindret, men vissa hopp vart ju som de blev och var helt och hållet mitt fel. Jag höll emot för mycket och drev för lite, vilket gjorde att Lisa antingen fick lägga in ett extra språng eller hoppa av långt innan = jag flög som en vante. Men trots mina nybörjarmisstag räddade Lisa upp situationerna otroligt bra och över kom vi iallafall!
 
Ett väldigt tjusigt hopp där jag klantar till det men Lisa räddar upp hoppet. Sits on point - eller vad säger ni? ;)
 
Här vet jag inte vad som gick snett, men mitt ansiktsuttryck är ju oslagbart. Hahaha!!
 
Men vilken bra hoppsits Andrea, eller inte...!
 
Här håller jag mig i för kung och fosterland!
 
 
Och såklart en liten film... Se och njut ;)

På tur

I och med flytten så har jag nu väldigt nära till en av mina vänner, Hanna, som med hennes häst står inackorderade i ett stall med bara 10 minuters ridning bort, så idag planerade vi ihop en ridtur. Det finns otroligt mycket fina ridvägar här omkring, men problemet är ju bara att hitta och memorera dem. Men det var Hanna otroligt snäll att hjälpa mig med! Hanna har en tinker- och haflingerkorsning på 14 år, svart och väldigt vacker. Med Lisa som hästen kallas för springandes bredvid som mäter hela 154cm kände jag och Hilda oss väldigt små, men det kompenserade Hilda allt upp. Med benen vevandes som trumpinnar tog hon sig med lätthet förbi Lisa oavsett vilken gångart någon av hästarna gick i. Snabb är hon ju iallafall! Haha.
 
Något det under turen blev mycket utav var galopprace. Att bara låta dem få rusa fram i en galopp där de fick bestämma hastigheten var fruktansvärt roligt, och det gick undan må jag säga. Upp för backar, i svaga kurvor där gruset bara flög och givetvis full fart över raksträckor med hästarnas springandes jämsides. Det gick så obeskrivligt snabbt och var minst lika härligt. Både jag och Hanna satt med världens flin och båda hästarna hade lerstänk ända upp till öronen efter alla gånger vi i galopp och ökad trav dundrade igenom lerpölar. 
 
Den här ridturen kommer jag leva länge på och alla fyra hade så otroligt roligt. På onsdag så ska jag faktiskt till Hannas stall och fota henne och Lisa, samt få hoppa Lisa. Jag har hoppat Lisa en gång förut (2014) och då kom vi faktiskt över 105cm, men sedan dess har jag inte hoppat mycket. Hur det här kommer bli har jag ingen som helst aning om. Antingen går det åt helskotta och jag smakar grus (mest troligt) eller så lyckas jag hålla mig kvar och hoppintresset vaknar till liv igen, men det är iallafall ingenting jag kommer att återuppta. Tölt is my thing!
 

Racer-Hilda in action


Ett perfekt ridpass

Hilda var helt otrolig att rida idag! Vi har inte haft ett ridpass där allting sitter som det ska och där jag kan hoppa av med en bra känsla sedan flytten. Men idag bestämde jag mig för att dagens skulle minsann bli det första. Jag ansträngde mig lite extra i min ridning och la mycket fokus på övergångarna, då en bra övergång ju är nyckeln till att gångarten blir bra!
 
Jag kan annars vara lite slarvig med dem och tänka att "Äsch, det löser sig sen" men det är ju något det inte gör, så idag var jag stenhård med mig själv och fick inte rida upp till den önskade gångarten om övergången inte var perfekt. I början tog det givetvis några gånger och jag fick göra om många gånger, men känslan när man väl lyckas är fantastisk. Vi fick en helt annan samling idag och det är ju en så otrolig känsla, man känner verkligen hur hästen bär sig och jobbar aktivt med hela kroppen. Det är så himla roligt att rida!
 

Andrea leker hovslagare

 
Häromdagen när Hilda skoddes så hade vår hovslagare en snabb lektion för mig i hur man tar av en sko och vad man bör tänka på. Jag fick "äran" att ta loss den vänstra framskon med våran hovslagare guidandes bredvid mig och hon berättade allt jag behövde veta. Börja fick jag med att lossa skon uppe vid trakten (tror jag det heter, hehe) och jobba mig ner, för att i takt med det dra ut söm efter söm, innan skon tillslut föll av. Det är faktiskt väldigt enkelt att sko av en häst och det känns skönt att veta hur man gör!

Hilda i hagen

 
 

Andrea försöker cykla



Jag har väldigt nära till stallet nu och då köpte vi en cykel så jag kan ta mig till stallet själv, och premiärturen blev idag. Slutade med att jag först cykla vilse (trots jag bott här omkring i ca 14, snart 15 år) och fick med hjälp av mobilens gps guida mig ut. När jag nästan var framme kom det givetvis gupp jag fullständigt glömt bort, så min överfulla cykelkorg hoppade på sidan och när jag försökte fånga den vred hela styret sig. Det gjorde så jag cyklade över allt jag hade och gjorde en vacker vurpa. 

Cykling var visst inte min starka sida! ;) 

En bild från idag



Ovalbaneträning och kurs

Tillbaka i soffan och tröttare än någonsin. Det tar på krafterna att byta stall men både jag och Hilda trivs redan hur bra som helst, alla är väldigt trevliga. Det är cirka 40 hästar så det är alltid några personer där vilket är en stor trygghet, sen är det alltid något som händer. Idag exempelvis satt jag och efter ridningen kollade på när det var kurs, och genom att bara sitta och lyssna när de undervisar sina elever med hästar, lär man sig otroligt mycket!
 
Hilda fick gå ett 40 minuters pass på den stora ovalen idag. Drog på 145g bootsen bara för att "lyxa till" det lite, och sen får hon en sån fin gång av dem. Började med 10 minuters skrittarbete på mittenvolten, där jag red åttor och serpentiner med fokus på att i svängarna flytta bakdelen. Sen drog vi ut på ovalen och gasade fram i trav, med rejäla ökningar på långsidorna och samling på kortsidorna. Samma övning i galopp innan hon fick pusta ut på lång tygel en stund, innan vi övergick till den korta tölten.
 
Det vi gjorde där var väldigt simpla saker. Det enda kravet var att hon hela tiden skulle vara med mig och vara uppmärksam för mina hjälper. Gå upp till tölt genom en lätt drivning och sakta ner när jag satt till och tog en lätt förhållning. Simpelt, men faktiskt ganska svårt. I morgon ska jag inviga den lite mindre ovalen som har en större mittvolt och köra lite voltarbete. Ska bli kul!
 
Hilda ute i sin hage. Här har hon unnat sig en lerinpackning!

En lång men rolig dag

Nu har jag äntligen landat i min lilla soffa efter en minst sagt hektisk men rolig dag. Det tog ca en timme att rida över och väl framme vart vi välkommna av alla, och både hästarna och de som både är uppstallade och jobbar där var nyfikna på vad det var för liten vit krabat som kommit. Hilda njöt av alla klappar och jag fick höra att hon både är väldigt fin och alla som såg henne kommenterade hennes fina, kloka ögon och det gör mig så glad! Hilda hade även fullt upp med att kolla på alla hästarna som stod i hagarna omkring och hon och stallets fina hingst vart allt lite smått kära i varandra... ;)
 
Hilda kommer att stå i en gigantisk utebox och gå in på nätterna vilket jag tror kommer bli toppen. Boxen ligger mitt i centrum och hon stod hela kvällen och kikade ut genom luckan, samt gnägg-pratade med alla som gick förbi. Social som hon är njöt hon av alla som gick förbis klappar. Både jag och Hilda trivs redan väldigt bra och det här kommer bli jättebra för oss!
 
I morgon så tänkte jag jogga och mjuka upp henne lite på en av ovalerna, med skrittarbete på mittenvolten. Åh, det är så härligt att ha ridbanor igen, jag har verkligen saknat det. Resten av dagen ska gå åt till att packa upp alla saker och sedan pussa massor på Hilda! <3