Ett stallbyte

De senaste 1,5 åren har vi stått uppstallade på stallet där vi står nu, men nackdelen är att vi är de enda inackorderade vilket har för min del varit väldigt ensamt. Jag gör i stortsätt allt själv, rider själv och bara är där själv. Under tävlingsdagen så fick vi ett erbjudande vi nu har tackat ja till, och det är att flytta Hilda till tävlingsarrangörens stall. De ligger inte alls långt ifrån där vi står nu och i och med att stallägaren också köpt grannstallet som sedan slås ihop, kommer vi stå på en liten anläggning med bland annat tre paddocks och två ovalbanor. Det innebär även en massa hästfolk så jag kommer inte behöva vara ensam längre, det kommer alltid vara folk där vilket är en stor trygghet. Jag kommer även att kunna ta mig till stallet själv vilket är en fördel.
 
Så 1 april flyttar vi vilket självklart är en sorg men ändå det bästa för oss. Hilda kommer att gå med två stycken ungästar i en egen hage, vilket jag vet hon kommer gilla. Hilda har alltid gillat unghästar och hon kommer älska att få känna sig trygg med att vara ledare, då hon är så galet ranghög. Men jag tror det här kommer att bli bra, och då kommer jag även regelbundet kunna börja träna för någon av de tre-fyra tränarna som kommer dit samt kunna vara med på kurser. Sedan kommer jag även kunna få hjälp med en annan liten skimmelpojke som eventuellt runt 2017 flyger från Island till oss, hihi ;)
 
Full fart påväg till ovalbanan :)

Pelhambett

Under torsdagens shoppning så följde även ett gummiklätt pelhambett med mig hem. Jag rider just nu mest på hävstångsbett då det är de hon överlägset fungerar bäst på, och jag varierar mellan min islandsstång som jag använder ytterst sällan nu för tiden samt mitt kimblewick som jag använder betydligt mer. Pelhambett går att rida på med en delta, men det är ju inte godkänt på tävling så jag kommer att rida på två tyglar direkt. Lika bra att vänja sig!
 
Det positiva med dubbla tyglar är att man då kan reglera skarpheten. Främst använder man bridongtygeln och om jag behöver så tar jag i stångtygeln, vilket jag tycker är väldigt bra. Ska bli spännande att se vad Hilda har och säga om detta! Jag känner dock på mig redan nu att jag kommer ha stora problem med alla tyglar. Hur jag ska lyckas hålla dem på plats är ett än så länge oskrivet kapitel... ;)
 

Tävlingsdagen

Nu har jag tid och skriva lite om dagens tävling! Redan klockan 06.00 var vi i stallet och bara någon halvtimme senare var vi på tävlingsplatsen, och där har vi befunnit oss ända tills runt klockan 15.00. Första gången jag red var var redan runt 09.00 och då var det dags för uttagningen i T8 där det inte alls gick så bra. Jag red slarivgt vilket medgjorde att hon slog över till trav några gånger i tölten, men det var pågrund av att jag hade för lite fart. Ungefär likadant gick det i V5 uttagningen, men jag är väldigt nöjd med grundgångarterna.
 
Efter lunch var det sedan dags för finaler och först ut var T8. Jag hamnade pågrund av missarna i C-finaler bägge gånger men i T8 var jag ett poäng från B-final, surt! I första finalen gick det iallafall väldigt bra. Jag drev på som fasen och då gick det betydligt bättre, vart några små missar från min sida men där slutade vi på poängen 4,0 vilket jag faktiskt är väldigt nöjd med. Allt töltarbete jag lagt ner verkar ha gett resultat, hihi.
 
I V5 finalen gick det också väldigt bra, tölten var helt okej och hon trampade på bra i de resterande gångarterna också. Tyvärr fick jag avdrag då jag råkade göra fel galoppfattning sista galoppen, så slutpoängen där blev 3,9. Men jag fick bl.a 5,0 (!!) för skritt.
 
 
Domarkommentarer:
 
T8 (Uttagning 3,8. Final 4,0 med en delad fjärdeplats)

Tölt vänster: 3,5 passtaktig vänster varv
Tölt höger: varvngt passtaktig, går emot.


V5 (3,9)

tölt 3,0 taktproblem, saktar av
trav 3,5 otakt på framdelen
skritt 5,0 ok takt o steg, fri form
galopp nr ett: 4,0 något styvt passtaktig, fin ridning
galopp nr två: 4,0 något styv på framdelen.
 
 
Men i det stora hela är jag väldigt nöjd. Hilda var helt otroligt duktig och jag är världens stoltaste matte!! Hon var så lugn och rolig att ha med och att springa med hästkompisar på hennes favoritbana var hon också väldigt nöjd med. När jag red fram så drog hon i galopp två gånger och sparkade bakut av ren glädje, så jag tror både hon och jag har fått blodad tand för att tävla. Det var så otroligt roligt och de två rosetterna vi fick ska nästan ramas in, hihi! <3
 

På plats



Sista förberedelserna

 
Hilda är badad och står inne, allt är packat och utrustningen är putsad så det bara glänser. Nu gäller det bara att ta sig upp i morgon vilket jag inte tror ska vara några större problem då jag är så taggad. Kommer nog vara så till och med att jag flyger upp ur sängen, hehe. Sedan blir det inte många minuter hemma innan bilen runt klockan 05.30 rullar till stallet och då kommer våran upphämtning. Det ska bli så otroligt roligt det här och jag hoppas på det bästa! Tack allihopa för era lycka till hälsningar också, jag blir så glad! :)

Lördagens tävling

Under den senaste veckan har det blivit lite ändringar med tävlingen som är nu på lördag. Planen var först att rida dit henne dagen innan (idag) och låta henne bo där till söndagen då tävlingen var uppdelad under två dagar. Men tyvärr kommer man inte längre kunna hyra boxar så jag trodde först det var kört, för vi kan inte rida dit henne tidigt på morgonen. Det fungerar inte, så jag skulle precis avanmäla mig när en av mina bästa vänner med sin familj erbjöd sig hämta upp oss på morgonen och sedan efteråt köra hem oss igen. Det är så jag otroligt glad över och de gjorde att jag kunde delta i den här tävlingen, tjohoo! Så Alva om du läser det här - tack så gaaalet mycket!!! <3
 
Så idag blir det schamponering av Hilda ben samt svans, det är väldigt behövligt. Sen får hon stå inne under natten och så runt 06 tiden på lördag blir vi upphämtade. Klockan 09 går första start med första gruppen och den är jag med i, då är det dags för T8. Sen klockan 10 är det dags för min start i V5. Sedan på eftermiddagen är det finaler. Jag är så rent utsagt inihelsike taggad och fan vad kul det ska bli, hejja oss!
 
"HEEEJ MATTE!!!"

Ett nytt träns

Efter några timmar i skolan med enbart matte så var jag när vi slutade helt hjärndöd, kunde knappt tänka klart och därför unnade jag mig en shoppingrunda på hööks. Även fast köpen kanske inte var så jättenödvändiga, så var det härligt att shoppa hästsaker, hihi.
 
Mitt favoritköp idag var helt klart mitt nya träns. Det är ett typiskt dressyrträns med en bred nosgrimma, pullback-knäppning, spännen i nacken och rundsytt. Hur tjusigt!? Har spanat in det ett bra tag men har aldrig riktigt tagit steget och köpt det förrän idag. Till det så köpte jag även ett pannband som jag fullständigt älskar. Hur mycket bling som helst och jag kan inte kolla mig mätt på mitt träns, haha.
 
Enda nackdelen med pullback-knäppningen är att nosgrimman är så fruktansvärt stel i början. Den går runt huvudet på henne, men det är knappt. Jag har på sista hålet och de sitter med några fingras mellanrum men enligt mig är de för hårt, så det ska smörjas mycket och så hoppas jag att det med tiden mjuknar. Har nämnligen hört av en vän att de brukar va hårt i början med en sådan knäppning men att de snabbt blir mjukare.
 

När man svävar på moln

 
Efter ett ridpass som gick sådär igår var det skönt att idag få ha ett pass som får en att sväva på moln. Redan från start kände jag på mig att idag går det bra, vilket jag hade väldigt rätt i. Energin jag vill ha fanns men det var inte bara en fullfartfram-energi utan de var en jag väldigt enkelt kunde fördela ut, så skänkelvikningarna jag alltid värmer upp henne med satt som en smäck. Hon flyttade sig undan från mina skänklar med lätthet och formen var lodrät med en perfekt böjning och jag lyckades hålla henne raktriktad. Skänkelvikningarna i traven som vi börjat lite smått med var bra dem med. Det är fortfarande lite svårt för henne att hålla reda på alla ben vilket är helt förståeligt men det blir bättre. Formen blir mer och mer stabil och hon utvecklas i raketfart!
 
Töltträningen fortsatte som det vanliga men idag satte vi ett nytt rekord, 1,5km i tölt utan en enda taktmiss eller rollning. Hon var mjuk i munnen, bärde upp sig bra och hade en härlig vilja. Öronen var spikrakt framåt och hon tyckte det var så roligt att få dundra fram i hennes favorittempo i tölten. När jag beslöt mig för att sakta ner till skritt igen så frustade hon hur länge som helst och hon vart extra glad av allt beröm jag gav henne. Avslutningsvis vart det jogging på halvlånga tyglar där hon fick sträcka ut sig ordentligt innan vi sedan skrittade hemåt igen. I morgon väntas vila!

Ett par nya ridstövlar

Här om dagen så provade jag ett par Mountain Horse ridstövlar på Granngården jag vart helt kär i, men priset var lite för högt så jag tänkte att jag ska se om jag lyckas hitta dem billigare på nätet. Då hittade jag ett par andra stövlar från Mountain Horse som jag vart störtkär i, Victoria High Rider heter modellen och är en klassisk dressyrstövel. De vanliga priset på dem var 2400kr men jag lyckades hitta dem på 30% rea, så jag gav "endast" 1700kr för dem och i torsdags så kom dem äntligen!
 
Just nu så håller jag på att rida/gå in dem vilket är lite smärtsamt, då en stenhård dressyrstövel medför lite skavsår i början, haha. Men det är bara att plåstra om och bita ihop, lite skavsår har ingen dött av. Ska man vara fin får man lida pin, eller vad är det man säger? ;) Jag är iallafall väldigt nöjd än så länge och ridstövlarna ifrån Mountain Horse är otroliga, kvalitén och lädret är oslagbart. Ägde ett par andra stövlar därifrån för några år sedan men tyvärr var dem lite för korta!

Unicorn-Hilda

Jag och Hilda lekte lite med snapchats filter idag. Tycker hon passar utmärkt som en unicorn, eller vad säger ni? ;)

23 Januari


Hjälmfunderingar

Något som är akutellt i hästvärlden just nu är den nya märkningen på ridhjälmar. Säkerhetskraven har höjts ytterligare och nya krav har ställts på dem. Det här tycker jag är väldigt bra, fast ändå lite tråkigt för dem som kanske köpt en svindyr hjälm som oturligt nog bara är godkänd tills årskiftet 2016/2017.
 
- CE-märkta ridhjälmar som tillverkats före den 4 november 2014 och som typkontrollerats enligt äldre standard EN 1384, dessa är godkända fram till och med 31 december 2016.
 
- CE-märkta ridhjälmar som tillverkats efter 4 november 2014 och som har genomgått ny typkontroll märkta VG1 01.040, Det finns i dagsläget ingen bortre tidsgräns för de hjälmar som är godkända efter den 4 november 2014 enligt VG1 01.040.
 
Min hjälm är en Casco Mistrall och tyvärr har jag sen tidigare oturligt nog råkat klippa bort lappen som det står vilken märkning det är. Men tyvärr tror jag den är märkt efter det översta, EN 1384. Min hjälm köpte jag i juli 2015 och problemet utan märkningen, är att jag inte vet om den kanske har tillverkats före den 4 november 2015 och sedan varit en lagervara fram tills att jag köpte den = icke godkänd hjälm.
 
 
Den är godkänd fram tills årsskiftet iallafall vilket känns skönt, då har jag ett år på mig att hinna hitta information och lägga undan pengar till en eventuellt ny ridhjälm. Då har jag fyra stycken i tanken som är VG1 godkända och det är en Samshield för 3000kr, en John Whitaker med bling för 3300kr, en Casco för ca 1500kr och en Charles Owen för 2600kr. Dem är väldigt dyra men också otroligt snygga, och en snygg hjälm får mer än gärna pryda mitt huvud. ;)
 
Vilken av hjälmarna tycker ni? Har ni någon erfarenhet utav dem? Det här är ju nästan i klass med bett- och sadeldjungeln, haha. 

Dagens ridpass

Hej på er!
 
Att rida idag gick väldigt bra, trots att vi inte gjorde några jätteavancerade saker så är jag nöjd. Jag uppfyllde målet med dagens ridpass och godisarna Hilda får efteråt var idag väldigt välförtjänta! Fokuset låg på ett lösgörande pass i en lång och låg form, vilket jag tycker vi lyckades bra med. Hon hade ett jämt sug i handen och en bra aktivitet bak. Något vi börjat med lite smått är skänkelvikningar i trav vilket jag inte tror hon gjort så mycket förut, då hon tycker det är lite komplicerat att hålla reda på alla benen men det är en bra träning för både Hilda och mig.
 
Utöver att det är så kul att leka ett proffsigt dressyrekipage som flyttar sig sida till sida över vägarna så blir hon väldigt lösgjord. Hon blir mjuk som smör och Hilda känner sig jätteduktig vilket hon såklart är, min fina häst. När hon känns lite trött/seg eller allmänt stel så är pass liknande detta det perfekta alternativet för oss. Samtidigt som jag blir kvick i mina hjälper blir Hilda som respons väldigt uppmärksam för dem!
 
Idag så åkte lyxtränset på! Hekla Revolution från Psofsweden med ett pannband jag gjort själv.

En väldigt trött Hilda

Att vi hästägare är lite överdrivna när det gäller våra små älskade hästar är nog ingen nyhet, jag kan erkänna att jag är en väldigt typisk sådan, hehe.
 
Idag när jag hämtade in Hilda så var hon "snällare" än vanligt vilket hon blir när hon är lite seg och trött, då hon vanligtvis brukar ha en otrolig attityd gällande saker och ting (ston ni vet). Så jag började borsta henne och hon protesterade inte. Hon tycker det är sååå tråkigt att bli borstad och brukar fördröja tiden med att testa gränserna. Men idag var det ingenting sådant, hon stod snällt som ett lamm.
 
När det var dags för müsli så blandade jag ut det med lite slickgodis-smaksatt vatten då det nu i kylan är otroligt viktigt att de dricker mycket, men hon visade bestämt att nej, det här stoppar jag inte i mig. Så jag fick sila bort allt vatten och matade henne direkt ur handen vilket inte heller var så populärt, så jag la det i krubban och tänkte att hon vet att det ligger här och äter när hon känner fört.
 
Men då börjar hon gå runt i boxen och sedan lägger sig ned, då börjar jag pussla ihop pusselbitarna och får direkt upp kolikkänningar i huvudet. Ett antal svordommar han jag både säga och tänka innan jag ringde mamma i ren panik och satte mig bredvid Hilda som snarkade förfullt. Men innan jag ens hann tänka på att få upp henne så reste hon sig och jag sprang ner och hämtade lite hö för att se om hon åt vilket hon inte gjorde, hon tog några strån men sen var det inte intressant. Vattnet var inte heller intressant för damen, hon vände bort huvudet och kändes allmänt nere.
 
 
Jag drog på henne grimman och släpade ut henne på en promenad runt stallet och då piggnade hon genast på sig. Ett varv ute räckte för att "väcka" henne och väl inne i stallet var den där hötussen väldigt intressant, likaså vattnet och müslin. Mamma kom sedan upp med tempen och den landade på 38,0 vilket är hennes normaltemp, så hon fick lite mer gos och sen på med täckerna för att kila tillbaka till hagen igen. Den vanliga, lilla diviga Hildan var tillbaka! <3
 
Nu i efterhand när jag lugnat ner mig lite så tror jag inte alls det var någon kolik, utan hon var bara väldigt trött. 4 ganska intensiva pass på raken är ju tufft, och den redan planerade vilodagen idag utnyttjade hon till fullo. Men Hilda är min lilla bebis och vid minsta lilla fel blir jag såklart livrädd, överbeskyddande som man är... ;) Nu blir det några dagars vila för damen så är vi nog back on track om några dagar!

Hilda 16 Januari


 
Vad tycker ni? Mina nya boots kom igår och valet föll på Top Reiters magic boots i vikten 230g. Igår invigdes dem och jag är väldigt nöjd! Vi har börjat nosa på de lite högre temponen i tölten nu och ett par lite tyngre boots är i början ett bra träningsredskap, då passtakten gärna smyger in när det går lite snabbare.
 
Dagens tölt ser ni på filmen ovan. Tyvärr hamnade bara två tölter på film då min mobil fick nog av kylan och stängde av sig, men lite hann vi med. Formen på dessa klipp var inte så mycket att hänga i julgranen, hon var mer en giraff än häst. Men emot slutet, då telefonen givetvis hade lagt av, kom nosen ner och hon bärde upp sig bra. Duktig Hilda!
 

Livet som hästmänniska

 

Den mysigaste årstiden


En uppvisning

Idag var uppsittningen på Hilda inte det enklaste, då hon vägrade sluta göra vacker hov. Hon fick för sig att göra en liten uppvisning och visa alla vad hon kan med varannat ben viftandes i tjusiga, utsträckta lyft. Hur jag än försökte så kom jag inte upp i sadeln, backade jag så backade hon så jag hela tiden hamnade vid hennes bogar och omöjligt kunde missa hennes konster. 
 
Hon kände sig jättefin och vart sååå glad när jag bekräftade att hon var duktig med rösten och med en massa klappar. Hela hon lyste upp och självförtroendet höjdes till topp. Öronen pekade spikrakt framåt och hon var så stolt. Så efter 10 minuters försökande kom jag äntligen upp och vi kunde skritta iväg.
 
Lilla häst, vad jag älskar dig!♥
 
 
 

Vinterväder

-14 grader ute och jag har så mycket kläder att jag knappt kan röra mig, men det hindrar inte oss! 


Två veckor kvar

I morgon är det prick två veckor kvar. Två veckor kvar tills våran första tävling. Om jag är taggad? Svar ja! Eller tävlingen börjar inte förrän den 30/1, men vi rider dit och stallar in henne den 29 så får hon sova där en natt så det inte blir så stressigt på morgonen sedan. Tävlingen börjar klockan 08.00 den 30, och den dagen består endast utav uttagningar. Alla kommer sedan till finalen som är dagen efter och får rosett. Vi kommer delta i V5 och T8, vilket är de två grenar som i nuläget passar oss utmärkt.
 

Sa någon snö?



Från travmoppe till töltmoppe

På senaste tiden så har Hilda verkligen blivit en töltmoppe. Gångarten börjar verkligen bli stark hos henne nu och hon tycker nog det är en av de roligaste faktiskt! När jag ska samla henne i skritten och hon vet vad som gäller, så börjar hon trippa på stället och bara väntar på att få ticka iväg i tölt. Sen ibland när jag ska göra en övergång upp till trav och hon inte alls känner för det, så kan hon oavsett tygellängd samla sig själv så hon naturligt går upp till tölt vid minsta lilla drivning från min sida. Bushäst! Men så mycket som vi kämpat med tölten är det ju bara ett gott tecken, för 1 år sen visste jag inte att hon idag skulle välja den frivilligt! ;)
 
Traven är fortfarande hennes överlägset starkaste gångart och den är underbar att rida i, men ibland känner hon att den är lite onödig och då är det en aning svårare att få upp henne till trav. Men jag har hittat och letar fortfarande efter små knep som i de lägerna kan hjälpa oss!
 
Ni får ursäkta mina händer, jag var mitt i ett tygeltag och kan inte påstå att de gjorde sig så snygga på kortet ;) Men Hilda är väldigt snygg, min fina häst<3

Inlåst i foderkammaren

Idag hände något jag sent kommer glömma, haha. Hilda stod i stallgången och åt sin mellis när jag skulle gå in i foderkammaren för att sätta min mobil på laddning. För att stänga dörren dit behöver man göra det från utsidan då det inte finns någon hasp invändigt, så enda sättet att lyckas hålla dörren stängd är att dra igen den ganska hårt så ett vakum uppstår. Så jag gjorde det jag brukar och märkte inte förrän jag skulle gå ut, att under tiden jag hade stängt dörren så hade dörrens trähasp åkt ner. Jag var så inlåst jag bara kunde, dessutom med Hilda i stallgången. Lyckat.
 
Jag ringde mamma som fick tag i stallägaren och som turligt nog var hemma och hade möjlighet att släppa ut mig, men då ska såklart stalldörren krångla. Haspen som man stänger från insidan ville inte haka loss och hon höll säkert på i cirka 10 minuter innan hon med hjälp av en hästsko lyckades öppna stalldörren för att sedan kunna släppa ut mig ur foderkammaren. Så dagens tips - råka inte låsa in er i sadelkammaren ;)
 

Ett monster på stallplan

Man kan inte annat än och skratta när man vaknar till detta. Hildigunnur alltså, mitt lilla hästskrälle!! <3 


Hildas blup

Jag är väldigt intresserad utav hästavel och tycker det är väldigt roligt att forska inom hästarnas stam, vilket jag såklart gjort med Hildas släkt ungefär enda till hennes farfars gammelmormor, hehe. Inom aveln så finns det någonting som heter blup och det får man reda på genom att addera föräldrarnas blup och sedan dividera antalet med två, vilket gör att man kan få reda på blupen till allt från hästens exetriör till gångarter. Blupen är en ungefärlig siffra vad man tror hästen får baserat på föräldrarnas blup. Man brukar säga att allt över 100 räknas som bra. Min vän Elin var snäll och kollade upp bl.a Hildas information på Worldfengur då jag tyvärr inte har ett konto där, men då fick jag reda på Hildas blup.
 
 
Hennes exteriör har hon sammanlagt fått 94 för. Bäst är huvud, proportioner, benkvalitet, benställning, hovar och man samt svans. Hals, manke, bog har hon fått 92 för vilket inte alls är illa, men inte lika bra som det resterande. Lika så på rygg och kors.
 
Om vi går över till gångarter så bekräftas en sak, hennes trav. Hon har som jag märkt en väldigt stark trav och faktiskt en väldigt bra blup på den. Det jag är förvånad över är faktiskt tölten, jag visste inte att hon ändå hade en så bra blup där som hon faktiskt har. Men hennes pappa är en mycket fin hingst så jag tror att mycket av blupen kommer från hans sida. Men de andra gångarterna ligger nog faktiskt på det jag trodde, dock var passen lägre men allt har hon pass i sig ändå. Inom ridningen har hon en blup på 91.
 
Jag skulle kunna forska inom detta i evigheter och tycker det är otroligt roligt. Jag har även lyckats hitta personen som red Hildas pappa Sviðar, så jag ska se om jag kan få tag på honom på något vis. Skulle vara otroligt kul att kanske få lite fler bilder och få höra lite mer om Sviðar :)

3 av Hildas vanor

- Följa med och hämta hö
Varje kväll när vi ska kvällsfodra och släpper ut Hilda till hagen igen, så brukar hon följa med mig och mamma till ladan och hämta höet. Hon vet vad som gäller och går självmant dit i en rask takt, så det har blivit lite av en vana som hon vill följa varje kväll. De gånger hon inte följer med är det alltid lite problematiskt att få henne till hagen, då hon tvärstannar och går inte åt ett annat håll än det ladan ligger åt. Hon älskar att få vara med och se till så att höet blir godkänt ;)
 
- Kissa längst bort i hagen
Efter varje ridpass så har Hilda en annan vana och det är att kissa. Hon gillar inte att kissa när man rider och håller sig utan problem ett helt ridpass, men sen påväg ut igen så är det bråttom. Hon gillar inte att behöva kissa offentligt, utan springer alltid iväg en bit och ställer sig i eller bakom en buske före hon gör det hon behöver. Varför vet jag inte, men jag antar att det har och göra med att hon är en diva och vill vara säker på att det inte är en plats som hon vanligtvis brukar vara på. Sånt är hon petnoga med och hon vill väl inte råka lägga sig i det, hehe.
 
- Doppa hö i vattnet
 Till varje hö-måltid så vill Hilda alltid doppa sitt hö i vatten före hon äter. Hon tar en tugga, doppar i vattnet, slabbar runt och sen sväljer hon. Den rutinen har hon faktiskt haft enda sedan vi köpte henne! Vid de måltider i hagen som vi fodrar, brukar vi alltid låta henne få äta direkt vid vattenkoppen. Då blir Hilda nöjd :)
 
Ett kort från våren 2015 när Hilda hade fixat luggen, väldigt tjusigt. ;)

Mini-vintervila

Minusgraderna har verkligen slagit till här uppe i Stockholm. Medeltemperaturen under nätterna har legat på -20°C och inte mycket varmare har det varit under dagarna. Till det så har det snöat väldigt mycket och en del snöstormar har det varit, och det är inget väder jag och Hilda har haft någon lust att ge oss ut i så hon har haft några dagars vila med endast massa pyssel och mys. I morgon så är det dags att rida igen och det tror jag Hilda kommer gilla, hon är lite all over the place just nu och överskottsenergin finns det en del av. Vägarna är perfekt snöpackade just nu och det tänker jag utnyttja, så en tur i stall-området står på schemat för morgondagen.
 

Stallhäng



Islandshästens gångarter - Pass

Bilderna i detta inlägg har jag med tillstånd lånat ifrån Alma Gustafsson, hennes foto-instagram hittar ni genom att klicka här.
 
Den flygande passen, eller pass som det också kallas är likaså tölten fyrtaktig gångart. Hästen har samma rörelsemönster som i tölten men de har även sväv. Den tar i med ena sidan (exempelvis hb+hf), flyger cirka 2-3 meter och tar därefter i med nästa sida vilket gör att passen kan uppnå en väldigt hög hastighet, de bästa hästarna går 100-150m på 6-10 sekunder. En häst som rör sig fram i en pass utan sväv, är ren grisepass. Leif Andersson upptäckte tillsammans med sitt team en mutation i genen DMRT3, och mutationen är det som gör att femgångshästarna har pass.
 
 
Hur lägger man pass?
När man känner att hästen är redo för passen så rekommenderas det att göra sina första passläggningar ihop med en duktig tränare, man kan även göra det själv men då får man vara redo på att det finns en risk att förstöra för hästens övriga gångarter. Jag lägger någon passrepa ibland med Hilda då hon tycker det är väldigt roligt, men att börja träna den seriöst är ingenting vi gör ännu. Först ska tölten sitta till 110%!
 
Att lägga passen är något man bör göra från galoppen. Jag gör så att jag rider upp galopp, tar i den tygeln hästen galopperar i och gör en balansrubbning. Sen är det bara att hålla i och driva! Man brukar förklara det som att man ska rida sönder galoppen och tillslut är den så "förstörd" att hästen faller över i pass.
 
Styrkan i pass
När man börjar introducera sin häst för pass så bör man max lägga 3-4 gånger per ridpass/varannat ridpass och sedan låta hästen få sträcka ut sig i skritt. Vid en läggning krävs det givetvis att hästen är lösgjord, men inte helt. För att hästen ska kunna ta sig fram i en fin pass krävs det något som heter "passpänning", vilket betyder att för hästen ska kunna "passa" med sväv och den explosiva känslan man får, krävs det en viss spänning. I början av ens passträning orkar hästen cirka 30-40 meter, men som med allt annat, ökas sträckan ju mer man tränar.
 

Femte december

 

Pandora bettet

Sedan islandshäst SM i somras så har jag varit på jakt efter ett Pandora bett i storlek 10,5. I storleken större har det funnits överflöd av sådana bett, men i Hildas storlek har det knappt funnits några. Sen av en slump så hamnade jag på sadlar.se som sålde Pandora bettet i 10,5, och dessutom på rea. Jag fick äntligen bettet jag ville ha för 300-400kr billigare, tjohoo!
 

Ett par tyngre boots

Här om dagen så lånade jag av en kompis ett par viktboots i 230g. Hilda har tidigare endast gått på 145g och 185g så att gå upp till så mycket mer var jag i början lite rädd för då det kändes som att det skulle vara på tok för tungt, men en av mina vänner påminde mig att det faktiskt är gram det handlar om och inte kilo, så jag slängde på dem och gav mig ut på en tur för att testa.
 
Att pröva den vikten visade sig vara en succé. Hon tyckte det, som jag trodde, var lite jobbigt såklart och blev när jag inte drev ordentligt smått framåttung. Men att rida på i ett lite högre tempo gjorde att hon lättade fram och la mer vikt på bakdelen. Just nu är jag på jakt efter ett par egna 225-230g boots för max några hundra. G-boots är storfavoriten på boots men eftersom jag endast rider ut så har dem en tendens att glida upp vid en lite för kraftig terräng, så ett par klockor/kardborre klockor är det jag tänkt köpa.
 
Meningen är att jag kommer rida med lite tyngre boots 1-2ggr/vecka för att bygga upp styrkan så att bära dessa inte blir något större problem, då de är ett stooort hjälpmedel för våran passtakt. Givetvis ligger prion på att jobba bort passtakten utan några vikter, men ibland är det bara skönt att få glömma bort den en stund.
 
Använder ni viktboots och vilken vikt fungerar eran häst bäst på?
 

Hilda i snön


Islandshästens gångarter - Tölt

Tölt är en gångart som få hästraser behärskar, kändast är islandshästen. Tölt är fyrtaktig gångart utan sväv och hästen rör sig i ett diagonalt rörelsemönster där vänster fram möter höger bak och höger fram möter vänster bak. Det kräver från hästens sida bärighet och samling, vilket är grunden och att hästen ska kunna röra sig taktrent i denna gångart. Det är väldigt viktigt att man verkligen samlar hästen före övergången upp så den höjer ryggen och börjar jobba med bakdelen, att bara korta hästen där den inte jobbar korrekt med sin kropp leder till taktfel och det är någonting man vill undvika.
 
Samlingen är något som tar energi från hästen, så att kunna tölta rent längre sträckor är ingenting som hästen kommer orka från början. Man måste börja från skritten och se till så hästen först och främst orkar bära upp sig där, sedan behåller man samlingen och driver upp till tölten så länge man känner att hästen klarar innan man bör sakta ner till skritt igen. Sträckan kommer med tiden bli längre och längre, allt eftersom hästen får mer styrka. Bakdelsstärkande övningar är något man kan blanda in i träningen, exempelvis klättring. 
 
En ren tölt är väldigt behaglig att rida i. Det är ett lätt gungande fram och tillbaka i sadeln och hovklappret gör ljudet "BlackAndDecker". En travtaktig tölt är framåtstötande och ljudet "Bosch Bosch" hörs och en passtaktig tölt är ett lätt vaggande från sida till sida med ljudet "BlackDecker". Från marken kan man se en ren tölt, förutom ljudet, med hjälp av hur hästen rör benen. När frambenet är på sin högsta punkt så skall samma bakben vara i marken.
 
Här är Hilda ren i sin tölt. Hon har en hyfsat avslappnad form i sin nacke och jobbar bra med sin rygg. Rörelsemönstret följer även det korrekta, då bakbenet är i marken när frambenet är på sin högsta punkt.
 
Travtaktig tölt uppkommer när hästen spänner sig i sin rygg och nacke. Rörelsemönstret drar sig mot travens och hästens fram- och bakben ser ut att mötas. Det beror på att hästen har svårt att slappna av i tölten eller inte riktigt lärt sig att arbeta korrekt med kroppen.
 
Passtakt uppkommer när hästen, som i travtakt, spänner sig i rygg och nacke. Det kan även uppkomma när hästen fallit på framdelen eller att den stundvis mister balansen. Att se passtakt är ganska enkelt då hästen rör sig stelt. När bakbenet är i marken så ska frambenet som jag tidigare nämnt vara på sin högsta punkt, men på en passtaktig häst så är frambenet redan påväg ner när bakbenet nuddar marken. Ett par boots fram kan därför hjälpa då vikten får hästen att bli "långsammare" med sina framben och tölten blir därför ren.
 
Här är Hilda passtaktig i sin tölt. Hur jag ser det är att hon dels spänner sig i sin rygg och nacke, samt att när bakbenet inte hunnit sättas ner är Hildas framben redan på sin högsta punkt.

Första januari

Då var det 2016. Kommer ta ett tag för mig att vänja mig så ett antal felskrivningar får man nog räkna med, haha. Hilda var coollugn med raketerna igår, hon stod och vilade på bakhovarna samtidigt som hon kikade ut genom ett fönster. Hon är ganska lugn med stora ljud vilket är otroligt skönt, det är inte mycket som hon reagerar på. Vi stannade en liten stund sedan och drack pommac med stallägarna, och Hilda ville såklart smaka. Det visade sig vara en hit! Hon stod och slickade ur mitt glas lääänge.
 
Idag räknas även Hilda som ett år äldre, min fina lilla häst fyller 21! Det ska självklart firas med en massa kli och givetvis, oändligt med gos! <3
 
En bild från 3 maj 2013, då vi hade ägt henne i 2 dagar. ♥