Mys i solen


Snökaos

Kan säga att jag fick en smärre chock när jag vaknade i morse och insåg att det var en mindre snöstorm ute. Det har ju inte minskat under dagen heller, snön har fortsatt vräka ner och vinden har bara blivit kraftigare vilket har varit en mindre rolig kombination. Jag var påklädd med overall och dessutom en jacka på det vilket har hållt mig varm, trots jag flertalet gånger fick en snödusch då snön på stalltaket många gånger bestämde sig för att följa med vinden och attackera mig. Utöver det välte ett stort träd i Hildas hage också och sabbade hela staketet, stolparna låg helt på marken och trådarna var inlindade i trädets alla grenar. Jag är så glad över att Hilda inte var ute då! Turligt nog var det bara nedre delen av de två ihopkopplade hagarna som förstördes så det vara bara att flytta om lite trådar och så får hon vara i den övre delen tills allt är återställt. 
 

Världens sötaste


En bortblåst galla

Nu har jag börjat bli sådär dålig på att uppdatera igen! Tre dagar sedan skrev något sist, nu när jag äntligen börjat få till rutinen om att skriva något varje dag. Hilda blir iallafall bara bättre och bättre i sitt ben, gallan är som bortblåst och kotsenskidan blir bara fastare och fastare för varje dag. Den är inte i närheten av så svampig som den var innan. Hon vågar också stödja mer på benet nu vilket är väldigt positivt! Kortisonet verkar ha varit en succé och nu hoppas jag hältan i traven försvunnit, de kommer ju tillbaka på återbesök den 6 så det är lite mindre än två veckor kvar! 
 

Nytt bett

 
Välkommen till bettfamiljen! Jag blev rekommenderad ett tvådelat bett som jag i det förra inlägget berättat och det fick faktiskt bli ett Sprenger. Jag velade mellan Sprengers och Stubbens Golden Wings, valet föll dock tillslut på detta. Jag gillar hur det är utformat efter munnen och det kombinerat med metallen tycker Hilda är toppen! 

Ett nödvändigt tandläkarbesök

Igår var det återbesök och idag tandläkarbesök. Thorleifur kom till stallet och Hilda var en av de hästarna som skulle kollas på, vilket var en, ursäkta språket, jävla tur. Hennes mun var ren katastrof, tandspetsarna både ut mot kinderna och tungan var jättevassa och att de inte orsakat några stora sår var ett rent under. Jag fick ett flertal gånger stoppa in handen och känna, och det var som att känna på en slöare brödkniv. Vi hade faktiskt ute en "tandläkare" (tveksam till om det ens går att kalla personen för det) för 1-2 månader sedan som fick gå igenom Hildas mun och personen sa att den var jättefin, inga större korrigeringar ska göras och någon ynka hake slipades ner. Dessutom sa personen att Hilda hade karies (vilket hon inte ens hade!!!) och att märkerna var ingenting jag behövde oroa mig över. Min magkänsla sa redan då att läget är inte bra i hennes mun och jag är så innerligt glad att Thorleifur fick kolla igenom och åtgärda alla problem. Han är helt fantastiskt duktig och aldrig någonsin att någon annan ska kolla tänderna på Hilda (och Vorbodi) sen! Nu ska ett tjockare tvådelat bett i 10,5 köpas då det rekommenderades för Hildas mun. 
 
Det skär i hela hjärtat att tänderna varit så illa men jag är ändå så lättad över att det nu är åtgärdat. Min älskade häst, hon är helt otrolig som kämpar på trots smärtan och jag sa till henne att nästa gång något gör minsta ont så måste hon säga till!! 
 

Återbesök

Nu är det lite mer än en månad sedan Mälarkliniken var ute och kollade på Hildas ben så idag var det dags för återbesök! Vi har just nu promenerat 30 minuter varje dag och utöver det vilat, supertrist enligt Hilda men det har fått det hela åt rätt håll. I skritt är hon nu ren, dock är hon fortfarande synligt halt i trav men en absolut förbättring, även svullnaden i benet är minskad. De kom fram till att inflammationen sitter i kotsenskidan och den är nu behandlad med en låg dos kortison som förhoppningsvis ska räcka för att få bort inflammationen. Upplägget fram tills nästa återbesök som blir den 6 december är nu några dagars vila innan vi börjar smått promenera igen, det med en succesiv ökning tills vi återigen är uppe i 30 minuter. 
 
Hilda skötte sig som vanligt hur bra som helst och fick ett plåsterhjärta utklippt och satt på sitt bandage som belöning för hon var så duktig! Det är deras typ av guldstjärna och det får patienterna som skött sig extra bra! 
 

Fotografering i snön


Hjärtat mitt


Uppdatering från Island

 
Jag fick i morse dessa två bilderna skickade till mig på Facebook, min fina Vorbodi! <3 Tänk att den 17 november så är det hela 6 månader sedan jag var där? Helt galet hur snabbt tiden går. 

Tömkörning i vinterlandskap


Lång men mysig stalldag

Jag älskar verkligen att snön har kommit! Dock där det faktiskt är snö, slasket är inget som gillas!! Hoppas bara på lite mer och några minusgrader, då är jag nöjd. Jag har sedan tidigt i morse varit i stallet och hängt med Hilda för att sedan avsluta dagen med insläpp. Insläppen där vi står är relativt stora då det är många hästar och hagar att fodra samt ta in, allt som allt tar det nog 1-1,5 timma men jag tycker det är otroligt mysigt. Man får en liten egen gård-känsla som jag så länge drömt om. Allt de med väga kvällshöet till lösdriftshästarna, sopa runt uteboxarna och vara den sista som släcker ner och stänger grindarna. 
 
Hilda och mina promenader blir väldigt anpassade just nu fram tills hon ska skos den 11 då underlaget är hemskt om man inte har snösulor eller brodd. Det går ju inte att gå om man inte går på ren barmark! Någon ynka meter på slasken gör att det bildas styltor närmare decimetern. I morgon under promenaden får vi försöka ge oss ut på asfalten, där bör det iallafall inte va någon snö.
 

Snöslask och planerat återbesök

Det var inte länge det hann vara höst innan vintern kom! Den första snön har idag kommit. Dock kommer den nog inte ligga kvar så länge då det mestadels är slask och snöblandat regn, ett riktigt usch-väder då regn är inget varken jag eller Hilda gillar. Ska det vara vinter bör det vara -20 och någon meter snö, det tycker jag däremot är mysigt, haha.
 
Hilda fick komma in väldigt tidigt idag då hon så tydligt frös och var blöt enda in i pälsen. Då har hon inget utbyte av att vara i hagen, särskilt inte när hon står i sjukhage och även hade styltor så stora så hon knappt kunde gå. Det blev raka vägen in i boxen, på med täcke och en massa hö. Där har vi sedan befunnit oss i timmar och bara myst, kliat och borstat. 
 
Vi har även pratat med veterinären idag och planerat in ett återbesök om två veckor. Den lilla hältan som har varit i skritten är vad jag kan se inte längre kvar och skulle hon nu även vara ren i traven kan vi börja skritta igång igen! Jag hoppas verkligen på att vi kan göra det!