Ett nödvändigt tandläkarbesök

Igår var det återbesök och idag tandläkarbesök. Thorleifur kom till stallet och Hilda var en av de hästarna som skulle kollas på, vilket var en, ursäkta språket, jävla tur. Hennes mun var ren katastrof, tandspetsarna både ut mot kinderna och tungan var jättevassa och att de inte orsakat några stora sår var ett rent under. Jag fick ett flertal gånger stoppa in handen och känna, och det var som att känna på en slöare brödkniv. Vi hade faktiskt ute en "tandläkare" (tveksam till om det ens går att kalla personen för det) för 1-2 månader sedan som fick gå igenom Hildas mun och personen sa att den var jättefin, inga större korrigeringar ska göras och någon ynka hake slipades ner. Dessutom sa personen att Hilda hade karies (vilket hon inte ens hade!!!) och att märkerna var ingenting jag behövde oroa mig över. Min magkänsla sa redan då att läget är inte bra i hennes mun och jag är så innerligt glad att Thorleifur fick kolla igenom och åtgärda alla problem. Han är helt fantastiskt duktig och aldrig någonsin att någon annan ska kolla tänderna på Hilda (och Vorbodi) sen! Nu ska ett tjockare tvådelat bett i 10,5 köpas då det rekommenderades för Hildas mun. 
 
Det skär i hela hjärtat att tänderna varit så illa men jag är ändå så lättad över att det nu är åtgärdat. Min älskade häst, hon är helt otrolig som kämpar på trots smärtan och jag sa till henne att nästa gång något gör minsta ont så måste hon säga till!! 
 


Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Endast jag ser)


URL/Bloggadress:


Kommentar: