Tömkörning

 
På schemat idag så var det tömkörning! Jag har äntligen skaffat mig en gjord igen och vi båda tycker det är superroligt att tömköra, det är ju dessutom perfekt att variera promenaderna med. I morgon så tänkte jag att vi ska ut i skogen!

På promenad i skogen


Bland alla höstlöv

 
Det är så fantastiskt vackert ute nu och vi kunde inte låta bli att stanna till under den dagliga promenaden för att ta några bilder. Jag älskar färgstarka bilder och möjligheterna blir oändliga för fotografering under hösten, och att Hilda är vit gör det ju inte sämre heller! :)
 
En annan sak jag också har pysslat med idag är att göra Hildas sjukhage större. Den hon har haft har bara varit en ruta på 5x5, men nu när hon inte längre är halt och behöver röra på sig så mycket som möjligt för gallans skull så är det bara bra med en större. Jag kopplade ihop rutan med en lite mindre, vanlig hage som fortsätter upp i en skog. Det är lagom med kupering för att hon inte ska kunna springa men ändå så hon lyfter på hovarna. Jag hoppas hon kommer uppskatta hagen! 

Promenad och en envis galla

Hilda tog i förrgår sin sista dos metacam och vi har äntligen börjat promenera igång igen. Just nu är det 10 minuter per dag som gäller och det ska succesivt ökas fram tills återbesöket som blir i mitten av november, därefter hoppas och tror jag att vi kan börja skritta igång! Hon tycker det är så tråkigt att vila och under den första promenaden var hon mer i luften än på marken. Hon slog busigt med huvudet, försökte bocka och gjorde hopp rakt upp i luften. Mitt hjärta var i halsgropen av att hon skulle landa snett och göra sig illa ännu mer, turligt nog gick allt bra och därefter har hon hållit sig lugn. Haha!
 
Det enda nu är en envis galla som vägrar försvinna. Den blir givetvis mjukare efter promenad men jag är tveksam på om den ens kommer att försvinna. Hon är lite gallig på båda bak och jag har svårt att urskilja om det är en gammal galla som blivit "aktiv" igen eller om det är en ny. Jag har hört att benskydden från Back on Track ska vara bra, eller blir det samma resultat för gallorna kanske med vanliga stallbandage? 
 

NS Turtle Top Tactio

När jag här om dagen såg att ett bett jag länge varit intresserad av var på rea, så var det ingen tvekan om att köpa. Modellen heter Turtle Top Tactio och kommer från Neue Schule, ett företag jag inte känt till så överdrivet länge men jag gillar deras tanke bakom varje bett. Just den här modellen är gjord för att hjälpa hästar med stora och känsliga tungor, särskilt vid användande av nosgrimma. Mellanlänken är utormad och inspirerad av ett sköldpadsskal så trycket från tygeln hamnar på tungans mittdel istället för de känsliga delarna nära lanerna. Och med den unika infästningen av bettring så ligger bettet bra och milt i hästens mun. Materialet heter Salox gold och värms upp väldigt snabbt i hästens mun, dessutom motverkar det att tänderna slits vilket är väldigt positivt. 
 
Jag köpte mitt bett hos www.bettochsadlar.se. Det ska bli väldigt spännande att se om det faller Hilda i smaken! :)
 

Ett ultraljud senare

Äntligen har jag tid att skriva om gårdagens veterinärbesök! Besöket på kliniken avbokade vi då vi istället fick tag på Mälarkliniken som istället åker ut och gör sådant hemma i stallet, perfekt för oss då Hilda kan vara lite svårlastad och särskilt med ett ont ben. Ultraljuda gjorde vi alltså utanför hennes box, hur smidigt som helst och det är så bra att det kunde lösa sig så!

De som var ute (två fantastiskt duktiga tjejer) gjorde först av allt ett lättare böjprov och med det kunde man utesluta att hältan satt inte i kotleden utan högre upp, så det blev vidare med ultraljud för att se vad som var orsaken till allt. Första veterinären som var ute sa att de kunde vara en lättare senskada vilket givetvis satt en stor skräck i mig, och behöver jag förklara hur glad jag blev att höra av attt det var ingenting med senorna? De sa att alla senorna var hela och fina. Det som har hänt gick inte exakt att säga, utan det är en inflammation i benet som hon nu i en vecka fram äter antiinflammatoriskt emot. Därefter ska jag börja prommenera henne med en succesiv ökning fram tills återbesöket som blir om en månad och så får vi sedan se vad som blir planen därefter. 
 
Jag är så glad att det inte var värre och hoppas på att vi snart kan börja rida igen. Hilda och jag tycker det är så himla roligt och energin hos damen är oändlig just nu! <3
 

Veterinärbesök

Eftersom Hilda inte är helt bra i sitt ben ännu så fick veterinären idag komma ut och kolla vad det kan vara. Jag tycker det har blivit bättre och i skritten är hältan minimal, hon tar endast lite kortare steg med det skadade benet och rör sig ändå rätt bra. I trav däremot så markerar hon tydligt och enligt henne låg hältan där på 1-1,5 grad medan den i skritt låg på 0,5. 
 
Det veterinären tror har hänt är att hon har genom en vrickning fått sig en lättare blödning på böjsenan eller en mindre senskada och för att fastställa en diagnos behövs det ultraljudas/röngtas på klinik, vilket vi på tisdag bokat tid för. Jag är jätteorolig över vad det kan vara men det ska samtidigt bli skönt att få kolla upp det och börja kunna behandla. 
 
<3

På bättringsvägen

Vilket höstväder det har blivit ute! Det fantastiska sommarvädret är som bortblåst och det har idag småduggat hela dagen lång. Hösten är mysig på sitt sätt, men regn är något jag aldrig har gillat. 
 
Hilda blir även bättre och bättre i sitt ben och återgår imorgon till sin vanliga hage. Hon är fortfarande lite gallig och något varm men då hon inte visar någon hälta eller ömhet så vi har börjat promenera en stund dagligen för att komma igång igen. Hon tycker det är så roligt att få börja jobba lite smått och överskottsenergin är ett faktum! 
 
Det är till och med svårt att stå still när matte ska borsta! ;)

En liten sjukling

För några dagar sedan så fick Hilda och hennes kompis flytta till en ny hage och till skillnad från deras förra är denna väldigt mer kuperad. Hilda har förmodligen haft det lite för bråttom och lyckats trampa snett, vilket har gjort att hon nu har en lättare hälta och står i sjukhage om dagarna. Några timmar om dagen så går hon med ett stödbandage vilket har gjort succé får både hältan och svullnaden. Hon är inte blockhalt, men efter att ha stått stilla markerar hon tydligt de första stegen innan hon blir helt ren. Både jag och veterinären misstänkte först hovböld, men i och med att det inte är en ständig hälta så är det bara att utesluta. En vrickning däremot är det vi tror som hänt, och turligt nog blir hon bättre för varje dag som går.
 
De steg hon är halt minskas för varje dag och hon är nog helt bra inom ett par dagar. Hon börjar iallafall bli riktigt less på att vila, energin bara sprudlar ur damen och mycket av det går ut i tänderna och frambenen. Hon ska smaka och bita på allt, det spelar ingen roll om det är mig, vattenhinken eller en stolpe. Och om hon begär kli och hon inte får respons, då åker jag också på ett nyp. Haha!