Lättare senskada

Nu är diagnosen om vad som hänt i Hildas bakben fastställd! Hon fick ju för några veckor sedan en till kortisonspruta för att dämpa inflammationen i kotsenskidan, men då den inte givit något resultat började de fundera om det var något mer som spökade. Vi ultraljudade då om hennes ben och de såg en minimal skada på djupa böjsenan, det är endast bara några fiber som lossnat och knappt så man såg det på ultraljudet. Senskadan som är i höjd med kotan var orsaken till att kotsenskidan vart inflammerad, och den är verkligen minimal. Hon blev ju efter första kortisonsprutan friskförklarad då inflammationen och hältan försvann helt, senskadan hade vi ju inte ens hittat då. Vi kunde börja skritta samt jogga igång igen försiktigt, och skadan har inte ens blivit värre med det + även läkt på ännu mer sedan de var här sist. Där förstår ni hur liten skadan egentligen är! Det känns så skönt att veta vad det är nu och kunna börja behandla efter det. Nu ska vi i en månad framåt promenera 20 min/dag för att börja belasta senan igen så det byggs nya fibrer och så blir det återbesök i slutet av mars. Prognosen är helt återställd om cirka 5 månader! <3 
 
 

Intressanta Youtube-klipp

För ett tag sedan så hittade jag denna lilla serie på Youtube som jag tycker är väldigt bra och tänkte dela med mig utav. Den är med Gudmar Petursson och han förklarar hans tre steg i träningen av en häst. Jag tycker han har ett otroligt bra tankesätt och förklarar väldigt pedagogiskt. Kan starkt rekommendera dessa klipp! Dessutom blir man väldigt inspirerad! :)
 

Visste ni att...

- Min största dröm är att ha en egen gård? Gärna där man får designa allt direkt från grunden. Bestämma storleken på boxarna, stallgångarna, sadelkammaren och högt det ska vara i tak. Hur upplyst allt ska vara, vad det ska vara för färger och dekorationer. Då skulle jag faktiskt ta och bygga in ett extra rum där jag kan bo. Hur skönt, bokstavligen bo i och leva i stallet. Haha, de som känner mig vet att jag faktiskt menar allvar. Jag skulle älska det!! <3 
 
- Hade Vorbodi inte varit kastrerad och jag haft möjligheterna för det, skulle jag förmodligen behållt honom som hingst? Jag tycker hingstar har en väldigt häftig utstrålning och jag gillar deras explosivitet. Dessutom har han Gáski-blodet relativt nära och har precis som Hilda, ärvt mycket från honom. Hästarna med det blodet är väldigt känsliga, heta, lätt för att spänna sig och med extremt mycket vilja. De har underbara rörelser med god frambensaktion och en mycket bra tölt tillsammans med en fin ansatt hals och lätt för form. Det krävs väldigt mycket avslappning och känsla att rida dem då de fastnar väldigt lätt i passtakt. Dessutom är de otroligt lättlärda vilket jag känner igen starkt både hos Hilda och Vorbodi. Jag har även läst att det är inte så populärt att behålla Gáski-hästarna som hingstar just för deras enorma vilja, haha. Men det är ju det jag gillar!
 
- Jag är extremt pedantisk utav mig? Iallafall i stallet. Mitt skåp är alltid väl organiserat, utrustningen nyputsad och avtorkad, boxen petnoga mockad och bäddad. Dessutom klarar jag inte av stökiga stallgångar och sopar hela tiden, jag skulle nästan höra hemma i ett av proffsens tävlingsstall! ;) Undantag för min ryktväska, av någon anledning lyckas jag hålla den städad i max några dagar, sedan är det allt möjligt i den och det bara väller ut borstar. 
 
- Hilda är väldigt lekfull utav sig. Hon har jättesvårt att stå stilla och undersöker allt. Krokar är väldigt roliga att bita på, lika så andras grimmor och att ha sönder grimskaft är det absolut roligaste. Här om dagen skulle hon busa och göra vacker hov i sin vattenhink, ni kan ju bara gissa hur det gick. Hilda flög rakt upp och det var vatten överallt. Dessa vattenhinkar, aldrig roligt när de anfaller! ;) 
 

Hildas foderstat

 
En mycket sur Hilda över att boxgrannen fick extra mat och en bild på hur Hilda är i hullet just nu. Ni som hängt med oss enda sedan i våras vet att hon var väldigt tunn då, höet som var på förra stallet var inte det bästa proteinmässigt och vi hittade inget bra kraftfoder att komplettera med. Det hon äter nu är ett hösilage med väldigt bra värden, hon har breddat sig hur bra som helst och är helt perfekt i kroppen just nu. Den lilla magen som dock blivit är brist på magmuskler, därav ser hon rundare ut mot vad hon faktiskt är. Just nu klarar vi oss också med knappt något kraftfoder, det enda hon äter är 1,5 dl mineraler och 2 dl Krafft Groov Protein. Det blandar jag ut med dubbelt så mycket varmvatten för att sedan röra runt allt till en gröt och sedan servera. Woila! ;) Mumsfillibabba! 

Trickträning och bus

Här kommer filmen jag lovade! Visst är hon helt otroligt duktig? Avslutade vi gjorde vi med att återigen leka med pallarna! :)
 

20 januari 2017

Tyvärr så har den senaste kortison-dosen inte givit något större resultat. Hilda är fortfarande halt i traven men vad gallan håller på med vet jag helt ärligt inte, den pendlar mellan nästan helt borta till stor och hård. Den kan bli jättemjuk och fin efter promenad, men även efter några timmar i box. Gallor kan de ju ha utan att det är någon fara, allt hänger ju på om de är halta eller inte. Om kortisonet kommer att få bort gallan helt vet jag inte men hältan måste ju bort. Gallor är ju om de inte är påverkade av dem bara ett skönhetsfel! Vi ska se om de kan komma tillbaka på tisdag och ge mer kortison, vi är trötta på att vila nu. Både jag och Hilda har energi enda ut i finger- och hovtopparna. 
 
Våran hjärngympa just nu består av trickträning! Hilda kan ju det mesta redan och de senaste vi börjat med är spansk skritt, dock får jag börja tänka ut ett nytt trick att lära in nu. Tog väl sådär 10 minuter innan hon gör även det klockrent så länge jag ber henne, alltså det är helt sjukt hur lättlärd hon är! Jag behöver knappt använda spöt längre heller att påminna om vilket ben hon ska lyfta, hon förstår direkt och är så duktig!! <3 Jag ska försöka filma det i morgon så får ni se! 
 
Idag så lekte vi även lite med en pall! Uppe på första försöket, inga snack om saken :)
 
 
Världens snyggasteeeee <3

Två veckor tills igångsättning

Hoppas ni har haft en bra lördag! Här i Stockholm har vädret inte riktigt bestämt sig för vilken årstid det ska vara, det har varit allt från en massa plusgrader och värmande sol till lika många minusgrader som det var plus och snöstorm. 
 
Hilda fick i tisdags en till kortisonspruta i sitt ben och har gått i sjukhage fram tills igår. Idag gick hon ut i sin vanliga hage men ensam. Vi promenerar 5-10 minuter dagligen och gallan börjar ge med sig, nu hoppas vi bara på att den stannar så och inte kommer tillbaka. Jag tänkte öka promenaderna lite varje dag tills vi börjar skritta igång igen från ryggen och det kan vi redan om 2 veckor. Då blir det en månads skritt innan vi börjar försiktigt jogga igång igen. Åh, vad roligt det ska bli! <3
 

Stübben Golden Wings

Jag som är lite av en bettfantast och en självutnämnd bettexpert (hehe) tycker de är det bästa som finns när det är dags att köpa nytt bett! Mitt bett från Neue Schule ligger tyvärr ute på försäljning, inte för Hilda inte gillade det, utan för att det var för stort. Hilda tuggar hysteriskt på det och så gör hon när ett bett är för stort, hon är väldigt känslig för längder och en storlek mindre uppskattas betydligt mer. Det bettet var ändå 11,0cm. 
 
Jag har en eventuell köpare till mitt bett och för de pengarna tänkte jag köpa de som är på bild ovanför, Stübbens tredelade Golden Wings. Jag har känt och klämt på de betten många gånger och tycker det verkar vara ett mycket trevligt och snällt bett. Relativt nätt, i guld som är Hildas favoritmaterial och ett fantastiskt skydd för att inte bli nypt av bettringarna. Jag älskar när betten är med lösa ringar men omöjligt att bli nypt utav, det kombinerar lösa ringarnas fördel med den snabba eftergiften men också stabiliteten av det fasta bettet. Två bra funktioner i ett! 

En fullträff

Hm, kombinationen spån och spånpellets har visat sig vara toppen när det är minusgrader. När det är som kallast lägger sig pelletsen som ett mjukt golv och allt toppas av spånet vilket gör det väldigt lättmockat. Vid -5 eller varmare blir allt lösströ och allt blir dubbelt så mycket. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag tror jag fortsätter med den här strökombinationen framöver. Det var ju en fullträff! 
 
Hur mysigt!? *hjärtögon* 

Tre timmars mockning

 
Snön är tillbaka, ganska mysigt men fan vad det är kallt. Just nu visar termometern -16 och enligt mobilens "känns som" är det -21. Dock är det ingenting som Hilda bryr sig om, trots ett tjockt lager snö längs hela ryggen är hon helt torr och väldigt varm längst in. Jag ökade faktiskt hennes kvällshö från 3kg till 3,5kg för att vara extra säker på att hon har och mumsa på hela natten och hålla sig varm! 
 
I övrigt så har jag varit fruktansvärt osams med Hildas box idag. Jag är en trogen användare till spånpellets, ett mer lättmockat och lätthanterligt strö finns inte och jag älskar det. Enda nackdelen, och det är verkligen det enda, är att när det är minusgrader fryser den till klumpar som jag avskyr. Det är då jättesvårt att dels se skillnad på vad som är strö och sånt jag mockar bort, men kampen för att sedan mosa klumparna för att få det till strö igen tar ju sin lilla tid och det tar inte heller många timmar tills det återigen såg ut som innan. Idag stod jag tre timmar och mockade innan jag var klar och min mysiga spånpellets-box fick träffa på min största fiende;
kutterspån. Jag hatar spån över allt annat och tycker det är så otroligt svårmockat, dessutom flyger det hej vilt och nej, jag har aldrig gillat det. Det enda positiva spånet medför är ju iallafall att det inte fryser, så jag beslutade mig för att testa spä ut spånpelletsen med spånet och hoppas på det bästa. Jag kommer ångra mig grovt i morgon men får påminna mig om varför jag släpade in det från början. 

Bilder från Island

 
Åh, jag satt igårkväll och kollade igenom mitt Island-album och snubblade över dessa. Inga bilder jag tänkt använda, men såhär i efterhand är det ändå något speciellt med dem. Sedan får man en bra möjlighet att se hur han ser ut i helhet, han är ju väldigt fin exteriört! Superlånga ben. Dock kan man ju förstå varför islänningarna kom att kallas för raggsockor ;) Han ser lite rolig ut på bilderna men det var mitt i pälsfällningen så helt acceptabelt.
 
Det är inte långt kvar tills han kommer nu, jag har alltid sagt nästa år när folk frågat, så det känns ju lite konstigt att säga i år, haha! Vi har planerat till hösten för hans skull. Det blir snällare mot honom att få komma hit när klimatet är som det han är vad vid, att ta honom till svenska högsommaren och så på med eksemtäcke direkt känns inte så schysst. 

Vår nyårsafton

Och så var det 2017! Vilket jäkla år det har varit och vad mycket som hänt. Byta stall, dra till Island och köpa Vorbodi, börja gymnasiet och så mycket mer. Jag och Hilda har ridmässigt aldrig gjort så mycket framsteg inom ridfronten som den här sommaren. Vi börjar få till tölten och allt vad det innebär såsom bakben, överlinje och bärighet. Framtungheten vi så länge kämpat med börjar ge sitt resultat.
 
Tyvärr avslutar vi året med att hältan i traven tyvärr är tillbaka och så även gallan, förmodligen överansträngning/snetrampning under ridtur. Vi red ut och det var dels buckligare än vad jag trodde, sedan kom Hilda på att hennes favoritbacke kom och blev skitglad, så hon satte på några sekunder av i en galopp snabb som jag vet inte vad och jag satte hjärtat i halsgropen. Halvvägs tillbaka kändes hon ojämn och jag märkte att hon var halt, men det sa hon att det var det allt värt! Nu bara i traven och inte alls så illa som sist, det är en halvgrad-en grads hälta och hon belastar fortfarande båda bak lika mycket. Vi promenerar en stund dagligen nu för att hålla gallan mjuk och blir det inte bättre så kommer de ut igen den 10 så får vi se vad vi gör då, förmodligen en liten dos kortison till eller om det kanske räcker med en kur Metacam.
 
Min nyårsafton var precis likadan som tidigare. Stallhäng till en stund efter tolvslaget! Där vi stod förut var det väldigt få raketer och de var inga problem för Hilda, i år däremot var det betydligt fler, mer högljudda och från alla möjliga håll så jag och Hilda var nog lika rädda båda två. Först så hade jag proppat öronen med bomull och satt en luva på, dock gjorde det henne mer stressad så den fick åka av och tolvslaget var jobbigt, men hon var ju helt fantastiskt duktig! En massa hö och gottis gjorde dock allt lite bättre. 
 
Dock inte så jättenöjd med sin boxgranne kvällen till ära: 
Sur men söt, hihi.