En av Sveriges största islandshästbloggar

Det är ganska maffigt att se statistiken växa för varje vecka och att andreamuller.se faktiskt har växt till en av de största islandshästbloggarna i Sverige. Jag är oändligt tacksam för att ni tycker om att följa oss och är så duktiga på att både kommentera och gilla mina inlägg, det hjälper mig att se vad för inlägg ni gillar bäst så jag vet vad jag ska göra mer utav!
 
Jag skulle jättegärna vilja lära känna er, mina bloggläsare, bättre. Så kan ni inte lämna en kommentar med lite information om er själva? Det vore jätteroligt att läsa vilka ni är. Vad ni heter, hur gamla ni är och kanske hur ni hittade hit. Har ni en blogg eller instagram får ni jättegärna skriva dem så ska jag kika in! :)
 

Den magiska pusselbiten

Att träna tölt med handbromsen i är väldigt svårt. När Hilda är på det humöret kör hon upp huvudet, släpper ryggen och börjar svanka. Hon går inte fram till handen och blir även passtaktig. Ibland till och med travtaktig! Hilda är även så att hon tycker det är jättejobbigt att jobba fel, är jag exempelvis ute och galopperar utan att rida så blir hon trött direkt och saktar av. Sätter jag henne däremot på rumpan så skummet bara rinner, ja då kan vi galoppera med världens uppfärsbacke i flera hundra meter och hon är superglad.
 
Det blir därför extra svårt att försöka komma igenom ett problem i tölt när det är energin och avslappningen som saknas och Hilda är på sitt trotshumör, men ändå blir förbannad på mig av att vi inte töltar som ett team. Tills det slog mig - vad händer om jag i det läget när hon helt enkelt inte vill gör en explosiv övergång till galopp för att sedan göra en halvhalt ner till tölt igen? Sagt och gjort, jag testade och det var som den perfekta pusselbiten för det problemet. Hon blir efter bara några gångers repetition av övningen ordentligt framme till handen och vi bokstavligen dansar fram i tölt. Kvickheten genom att hon väntar på galoppen gynnar ju tölten något otroligt och känslan av att hon springer in i galoppen är faktiskt något jag då önskar!
 


En snygg halvklippning

Alltså det är helt otroligt vad Hildas päls växer i år! Det känns som jag rakar henne var och varannan dag, vilket jag kanske ioförsig också gör ;) Hon är ju så himla tjusig nyklippt och det är så smidigt med kort päls. Jag har ju bara helklippt iår men då det spås bli en riktig vargavinter så fick det nu enbart bli en halvklippning. Då håller hon sig varm på rygg och rumpa men slipper svettas.
 
Jag måste erkänna att jag har blivit en riktig fena på att klippa, iallafall när det gäller ränder och jämnhet. Första sidan blir alltid bra, men när man ska göra likadant på andra sidan går det ju fullständigt åt skogen. Man tar antingen för mycket eller för lite. Denna gång däremot, det är nästintill identiskt!!!!!! Så stolt.
 

No Stirrups December

Under vintern ligger fokuset på att stärka sin häst, ta itu med ridproblem och bli mer sammansvetsade inför kommande tävlingssäsong. Vi får däremot inte glömma våran del i det hela - sitsen! 

Jag tänkte därför starta en liten utmaning ni jättegärna får köra med mig, nämligen No Stirrups December. 

Jag behöver det här mer än någonsin och hoppas att jag till det nya året ska ha bättre kroppskontroll, en starkare bål och mycket bättre balans. Jag vill kunna rida precis lika bra oberoende om jag har stigbyglar eller inte och ser fram emot en förhoppningsvis stabilare grundsits. Så, välkomna muskelvärken och ta en eller två avramlingar - i slutändan kommer vi sitta som klistrade i sadeln! Är ni med? Vi kan ju dela våra resultat under #NoStirrupsDecember på Instagram :D 

(null)

 Uppsittningarna blir spännande ;)

Första december

Känner att julfeelingen blir starkare än någonsin när det övergår till första december. Just nu pågår ju Sweden International Horse Show för fullt och det är nästintill omöjligt att hitta något som inte har med SIHS att göra om man scrollar igenom mitt instagramflöde ;) Jag har faktiskt bara varit på det en gång och typ den enda anledningen jag gick då var islandshästarna och mässan, hehe. Såg att det var nytt för iår att man bara kan köpa mässbiljetter! Mycket bra för shoppinggalna som mig. Däremot var världscupen för islänningarna igår något som inte gick att missa. Under tiden Hilda åt mellis så sprang jag hem och följde evenemanget via TVn. Det är så kul att islandsvärlden börjar ta mer plats och att folk börjar förstå hur mycket power och ridning det faktiskt gömmer sig bakom all päls.
 
Ridsuget och inspirationen efter att ha sett alla ekipage var ju upp över öronen. Det blev på med boots och ut i skogen för att ha våran egna världscup med våran tama rådjursflock. Dra mig baklänges vad bra hon gick igår!! Tölten var där den skulle med en helt magisk känsla, galoppen behövde jag knappt göra något med då hon satt på bakdelen direkt och svarade på hjälperna med ännu mer bärighet istället för ett snabbare tempo, även traven var explosiv men bärig.