Kommunikationsproblem i ridningen

Nu har jag och Hilda lite kommunikationsproblem. Hon har ändrat åsikt om sitt Bombers bett från ett hon älskar till nått hon tycker jag borde slänga. Senaste gångerna jag ridit på det har det gått väldigt dåligt. Hon blir inte särskilt hård i munnen, snarare nonchalant och går emot handen. Jag rider lite skänkelvikningar, lirkar för lite samling men inget händer. Hon vill bara göra vänsterfattningar på det, försöker jag på en höger lägger hon sig i mellantempo tölt. Just nu går hon bäst på pelhamet men hon håller på att få lite skav av kindkedjan så jag måste lösa det innan jag använder det igen. Hon bråkar inte med mig på samma sätt med stång, hon blir lite snällare att rida men jag vill inte rida på stång hela tiden heller.
 
Jag tror problemet på det hela stavas brunst och farfars blodslinjer, en kombination som tillsammans kan gå en på nerverna. Halva ridpasset i fredags var vi osams och andra halvan gav jag upp, gav långa tyglar och lät henne göra vad hon ville. Jag ska försöka mig på ett ridpass med Bombers bettet i morgon men helt utan krav. Önska oss lycka till! ;)
 
Det hittades en omärkt Stroppy Mare flaska under städdagen i stallet och jag älskar att det togs förgivet att den tillhörde mig, haha! ;) Men vad jag älskar Hilda <3


Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Endast jag ser)


URL/Bloggadress:


Kommentar: