Tölt med lätthet

Nu känns det att alla töltövergångar vi tragglar börjar ge resultat både muskel- och styrkemässigt. Hon har fått upp en helt annan bärighet och balans, jag har aldrig upplevt något liknande i tölten och det är en sådan häftig känsla. Hon börjar bli såpass stabil att jag faktiskt kan börja leka mer med formen och att länga halsen är inte längre en omöjlighet. Förut har jag knappt kunna lätta alls utan att hon fallit över till trav eller blivit passtaktig, men nu är det inte ens jobbigt för henne att fortsätta utan tygelkontakt. För att gå upp till tölt räcker det att jag tänker samling med sitsen och hon med en sådan lätthet sätter sig på rumpan och väntar på signalen fram. Hon orkar inte så långa sträckor ännu, men jag är ute efter flera korta sträckor där både övergång och nedsaktning sitter till 100%.
 
Trött, skummig men nöjd efter dagens ridpass!


Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Endast jag ser)


URL/Bloggadress:


Kommentar: