Trickträning och bus

Här kommer filmen jag lovade! Visst är hon helt otroligt duktig? Avslutade vi gjorde vi med att återigen leka med pallarna! :)
 

20 januari 2017

Tyvärr så har den senaste kortison-dosen inte givit något större resultat. Hilda är fortfarande halt i traven men vad gallan håller på med vet jag helt ärligt inte, den pendlar mellan nästan helt borta till stor och hård. Den kan bli jättemjuk och fin efter promenad, men även efter några timmar i box. Gallor kan de ju ha utan att det är någon fara, allt hänger ju på om de är halta eller inte. Om kortisonet kommer att få bort gallan helt vet jag inte men hältan måste ju bort. Gallor är ju om de inte är påverkade av dem bara ett skönhetsfel! Vi ska se om de kan komma tillbaka på tisdag och ge mer kortison, vi är trötta på att vila nu. Både jag och Hilda har energi enda ut i finger- och hovtopparna. 
 
Våran hjärngympa just nu består av trickträning! Hilda kan ju det mesta redan och de senaste vi börjat med är spansk skritt, dock får jag börja tänka ut ett nytt trick att lära in nu. Tog väl sådär 10 minuter innan hon gör även det klockrent så länge jag ber henne, alltså det är helt sjukt hur lättlärd hon är! Jag behöver knappt använda spöt längre heller att påminna om vilket ben hon ska lyfta, hon förstår direkt och är så duktig!! <3 Jag ska försöka filma det i morgon så får ni se! 
 
Idag så lekte vi även lite med en pall! Uppe på första försöket, inga snack om saken :)
 
 
Världens snyggasteeeee <3

Två veckor tills igångsättning

Hoppas ni har haft en bra lördag! Här i Stockholm har vädret inte riktigt bestämt sig för vilken årstid det ska vara, det har varit allt från en massa plusgrader och värmande sol till lika många minusgrader som det var plus och snöstorm. 
 
Hilda fick i tisdags en till kortisonspruta i sitt ben och har gått i sjukhage fram tills igår. Idag gick hon ut i sin vanliga hage men ensam. Vi promenerar 5-10 minuter dagligen och gallan börjar ge med sig, nu hoppas vi bara på att den stannar så och inte kommer tillbaka. Jag tänkte öka promenaderna lite varje dag tills vi börjar skritta igång igen från ryggen och det kan vi redan om 2 veckor. Då blir det en månads skritt innan vi börjar försiktigt jogga igång igen. Åh, vad roligt det ska bli! <3
 

Hilda hittar foderkammaren


Tid för tölt

Idag har det varit klubbmästerskap i stallet så det har varit full fart hela dagen. Jag och Hilda är ju inte redo för tävling än så jag tänkte ställa upp som fotograf och tjäna lite extra pengar på att sälja bilder, om det nu inte vore så att kameran bestämde sig för att ge upp kvällen innan. Något är fel i kamerahuset som gör att den vägrar inse att jag har kopplat i minneskorten, så det verkar som den ska få åka in på lagning om det ens går. Den är ju ändå 6 år gammal så jag tvekar på om reservdelar fortfarande finns, det är liksom bara en affär som säljer orginalbatteriet, haha. 
 
På ridfronten idag så har jag och Hilda börjat tölta!!!! Så galet kul och att hon är så mjuk gör mig förvånad. Skulle jag vila i två månader skulle jag ju knappt kunna gå men Hilda är lika lösgjord och mjuk som innan. Några små spänningar i nacken men det har nog att göra på underlaget. Det har varit några gånger när vi skrittat som Hilda har frågat om vi inte kunnat ta nååågra steg tölt men jag har ju fått säga nej, så reaktionen när jag lät henne gå över till tölt var oslagbar! Hon blev så glad och taggad att det var full fräs fram i mellantempo! Jag satt där uppe med världens största leende och bara njöt! I morgon så tänkte jag att vi ska ut i skogen på våran favoritsväng, det ska bli så kul och jag längtar sönder! 
 
 
Kolla vad fin! 

11 december

Vintern har knappt börjat och jag har redan tröttnat på den, haha!
 
Jag och Hilda skrittar 10-15 minuter om dagen och det är så skönt att vara tillbaka. Hon är även helt underbar i munnen efter att Thorleifur kollade henne, mjuk och tar ett stöd på ett helt annat sätt. Sedan det nya bettet stortrivs hon med! Om någon vecka kan vi börja skritta ännu mer och även lite trav, det kommer vi båda älska och dessutom får hon göra sig av med all energi som hon samlat på sig. Hilda har ju aldrig fått en klassisk vinter/sommarvila av den enkla orsaken att hon är ingen häst som mår bra av att vila. Hon trivs med sin dagliga ridtur och så ska vi fortsätta! Våra ridturer består ju ändå mestadels de typiskt isländska, rakt fram och med fart vilket är något man i första hand inte tröttnar på ;) 
 
Dagliga kraftfodret som består av 1 dl fölpellets, 1 dl mineraler och två äpplen. Smarrigt värre!
 
Torkdags!

Från idag


Dagens återbesök

Jag bara skriker av lycka, HILDA ÄR FRISKFÖRKLARAD!! Svullnaden i benet är helt borta och de var förvånade över att det blivit så bra på så kort tid, det var inte förväntat att gallan skulle försvinna helt men den är helt bortblåst. Sen var det dags att springa på både rakt och böjt spår i trav och jag kan säga att vi alla bara hoppade rakt upp och vrålade av lycka när hon var helt ren, det var inte ett litet spår av en hälta kvar och Hilda firade det med ett rejält glädjeskutt. Så nu är hon helt friskförklarad och i morgon ska hon få gå ihop med sin hagkompis och "dotter" igen vilket jag vet att de kommer älska. Nu är glädjetårarna nära!!! <3
 
Jag kan säga att både jag och Hilda tyckte det var så jäkla härligt att få ta fram sadeln igen! Vi skrittade ut 15 minuter och bara njöt, jag med världens smile och Hilda frustade som bara den. Nu så ska vi skritta i två veckor med en succesiv ökning och sedan kan vi börja trava igen, tjohoooo!!!
 

En bortblåst galla

Nu har jag börjat bli sådär dålig på att uppdatera igen! Tre dagar sedan skrev något sist, nu när jag äntligen börjat få till rutinen om att skriva något varje dag. Hilda blir iallafall bara bättre och bättre i sitt ben, gallan är som bortblåst och kotsenskidan blir bara fastare och fastare för varje dag. Den är inte i närheten av så svampig som den var innan. Hon vågar också stödja mer på benet nu vilket är väldigt positivt! Kortisonet verkar ha varit en succé och nu hoppas jag hältan i traven försvunnit, de kommer ju tillbaka på återbesök den 6 så det är lite mindre än två veckor kvar! 
 

Ett nödvändigt tandläkarbesök

Igår var det återbesök och idag tandläkarbesök. Thorleifur kom till stallet och Hilda var en av de hästarna som skulle kollas på, vilket var en, ursäkta språket, jävla tur. Hennes mun var ren katastrof, tandspetsarna både ut mot kinderna och tungan var jättevassa och att de inte orsakat några stora sår var ett rent under. Jag fick ett flertal gånger stoppa in handen och känna, och det var som att känna på en slöare brödkniv. Vi hade faktiskt ute en "tandläkare" (tveksam till om det ens går att kalla personen för det) för 1-2 månader sedan som fick gå igenom Hildas mun och personen sa att den var jättefin, inga större korrigeringar ska göras och någon ynka hake slipades ner. Dessutom sa personen att Hilda hade karies (vilket hon inte ens hade!!!) och att märkerna var ingenting jag behövde oroa mig över. Min magkänsla sa redan då att läget är inte bra i hennes mun och jag är så innerligt glad att Thorleifur fick kolla igenom och åtgärda alla problem. Han är helt fantastiskt duktig och aldrig någonsin att någon annan ska kolla tänderna på Hilda (och Vorbodi) sen! Nu ska ett tjockare tvådelat bett i 10,5 köpas då det rekommenderades för Hildas mun. 
 
Det skär i hela hjärtat att tänderna varit så illa men jag är ändå så lättad över att det nu är åtgärdat. Min älskade häst, hon är helt otrolig som kämpar på trots smärtan och jag sa till henne att nästa gång något gör minsta ont så måste hon säga till!! 
 

Återbesök

Nu är det lite mer än en månad sedan Mälarkliniken var ute och kollade på Hildas ben så idag var det dags för återbesök! Vi har just nu promenerat 30 minuter varje dag och utöver det vilat, supertrist enligt Hilda men det har fått det hela åt rätt håll. I skritt är hon nu ren, dock är hon fortfarande synligt halt i trav men en absolut förbättring, även svullnaden i benet är minskad. De kom fram till att inflammationen sitter i kotsenskidan och den är nu behandlad med en låg dos kortison som förhoppningsvis ska räcka för att få bort inflammationen. Upplägget fram tills nästa återbesök som blir den 6 december är nu några dagars vila innan vi börjar smått promenera igen, det med en succesiv ökning tills vi återigen är uppe i 30 minuter. 
 
Hilda skötte sig som vanligt hur bra som helst och fick ett plåsterhjärta utklippt och satt på sitt bandage som belöning för hon var så duktig! Det är deras typ av guldstjärna och det får patienterna som skött sig extra bra! 
 

Fotografering i snön


Hjärtat mitt


Tömkörning i vinterlandskap


Tömkörning

 
På schemat idag så var det tömkörning! Jag har äntligen skaffat mig en gjord igen och vi båda tycker det är superroligt att tömköra, det är ju dessutom perfekt att variera promenaderna med. I morgon så tänkte jag att vi ska ut i skogen!

På promenad i skogen


Bland alla höstlöv

 
Det är så fantastiskt vackert ute nu och vi kunde inte låta bli att stanna till under den dagliga promenaden för att ta några bilder. Jag älskar färgstarka bilder och möjligheterna blir oändliga för fotografering under hösten, och att Hilda är vit gör det ju inte sämre heller! :)
 
En annan sak jag också har pysslat med idag är att göra Hildas sjukhage större. Den hon har haft har bara varit en ruta på 5x5, men nu när hon inte längre är halt och behöver röra på sig så mycket som möjligt för gallans skull så är det bara bra med en större. Jag kopplade ihop rutan med en lite mindre, vanlig hage som fortsätter upp i en skog. Det är lagom med kupering för att hon inte ska kunna springa men ändå så hon lyfter på hovarna. Jag hoppas hon kommer uppskatta hagen! 

Promenad och en envis galla

Hilda tog i förrgår sin sista dos metacam och vi har äntligen börjat promenera igång igen. Just nu är det 10 minuter per dag som gäller och det ska succesivt ökas fram tills återbesöket som blir i mitten av november, därefter hoppas och tror jag att vi kan börja skritta igång! Hon tycker det är så tråkigt att vila och under den första promenaden var hon mer i luften än på marken. Hon slog busigt med huvudet, försökte bocka och gjorde hopp rakt upp i luften. Mitt hjärta var i halsgropen av att hon skulle landa snett och göra sig illa ännu mer, turligt nog gick allt bra och därefter har hon hållit sig lugn. Haha!
 
Det enda nu är en envis galla som vägrar försvinna. Den blir givetvis mjukare efter promenad men jag är tveksam på om den ens kommer att försvinna. Hon är lite gallig på båda bak och jag har svårt att urskilja om det är en gammal galla som blivit "aktiv" igen eller om det är en ny. Jag har hört att benskydden från Back on Track ska vara bra, eller blir det samma resultat för gallorna kanske med vanliga stallbandage? 
 

Ett ultraljud senare

Äntligen har jag tid att skriva om gårdagens veterinärbesök! Besöket på kliniken avbokade vi då vi istället fick tag på Mälarkliniken som istället åker ut och gör sådant hemma i stallet, perfekt för oss då Hilda kan vara lite svårlastad och särskilt med ett ont ben. Ultraljuda gjorde vi alltså utanför hennes box, hur smidigt som helst och det är så bra att det kunde lösa sig så!

De som var ute (två fantastiskt duktiga tjejer) gjorde först av allt ett lättare böjprov och med det kunde man utesluta att hältan satt inte i kotleden utan högre upp, så det blev vidare med ultraljud för att se vad som var orsaken till allt. Första veterinären som var ute sa att de kunde vara en lättare senskada vilket givetvis satt en stor skräck i mig, och behöver jag förklara hur glad jag blev att höra av attt det var ingenting med senorna? De sa att alla senorna var hela och fina. Det som har hänt gick inte exakt att säga, utan det är en inflammation i benet som hon nu i en vecka fram äter antiinflammatoriskt emot. Därefter ska jag börja prommenera henne med en succesiv ökning fram tills återbesöket som blir om en månad och så får vi sedan se vad som blir planen därefter. 
 
Jag är så glad att det inte var värre och hoppas på att vi snart kan börja rida igen. Hilda och jag tycker det är så himla roligt och energin hos damen är oändlig just nu! <3
 

Veterinärbesök

Eftersom Hilda inte är helt bra i sitt ben ännu så fick veterinären idag komma ut och kolla vad det kan vara. Jag tycker det har blivit bättre och i skritten är hältan minimal, hon tar endast lite kortare steg med det skadade benet och rör sig ändå rätt bra. I trav däremot så markerar hon tydligt och enligt henne låg hältan där på 1-1,5 grad medan den i skritt låg på 0,5. 
 
Det veterinären tror har hänt är att hon har genom en vrickning fått sig en lättare blödning på böjsenan eller en mindre senskada och för att fastställa en diagnos behövs det ultraljudas/röngtas på klinik, vilket vi på tisdag bokat tid för. Jag är jätteorolig över vad det kan vara men det ska samtidigt bli skönt att få kolla upp det och börja kunna behandla. 
 
<3

Tidigare inlägg Nyare inlägg