Från idag


Dagens återbesök

Jag bara skriker av lycka, HILDA ÄR FRISKFÖRKLARAD!! Svullnaden i benet är helt borta och de var förvånade över att det blivit så bra på så kort tid, det var inte förväntat att gallan skulle försvinna helt men den är helt bortblåst. Sen var det dags att springa på både rakt och böjt spår i trav och jag kan säga att vi alla bara hoppade rakt upp och vrålade av lycka när hon var helt ren, det var inte ett litet spår av en hälta kvar och Hilda firade det med ett rejält glädjeskutt. Så nu är hon helt friskförklarad och i morgon ska hon få gå ihop med sin hagkompis och "dotter" igen vilket jag vet att de kommer älska. Nu är glädjetårarna nära!!! <3
 
Jag kan säga att både jag och Hilda tyckte det var så jäkla härligt att få ta fram sadeln igen! Vi skrittade ut 15 minuter och bara njöt, jag med världens smile och Hilda frustade som bara den. Nu så ska vi skritta i två veckor med en succesiv ökning och sedan kan vi börja trava igen, tjohoooo!!!
 

En bortblåst galla

Nu har jag börjat bli sådär dålig på att uppdatera igen! Tre dagar sedan skrev något sist, nu när jag äntligen börjat få till rutinen om att skriva något varje dag. Hilda blir iallafall bara bättre och bättre i sitt ben, gallan är som bortblåst och kotsenskidan blir bara fastare och fastare för varje dag. Den är inte i närheten av så svampig som den var innan. Hon vågar också stödja mer på benet nu vilket är väldigt positivt! Kortisonet verkar ha varit en succé och nu hoppas jag hältan i traven försvunnit, de kommer ju tillbaka på återbesök den 6 så det är lite mindre än två veckor kvar! 
 

Ett nödvändigt tandläkarbesök

Igår var det återbesök och idag tandläkarbesök. Thorleifur kom till stallet och Hilda var en av de hästarna som skulle kollas på, vilket var en, ursäkta språket, jävla tur. Hennes mun var ren katastrof, tandspetsarna både ut mot kinderna och tungan var jättevassa och att de inte orsakat några stora sår var ett rent under. Jag fick ett flertal gånger stoppa in handen och känna, och det var som att känna på en slöare brödkniv. Vi hade faktiskt ute en "tandläkare" (tveksam till om det ens går att kalla personen för det) för 1-2 månader sedan som fick gå igenom Hildas mun och personen sa att den var jättefin, inga större korrigeringar ska göras och någon ynka hake slipades ner. Dessutom sa personen att Hilda hade karies (vilket hon inte ens hade!!!) och att märkerna var ingenting jag behövde oroa mig över. Min magkänsla sa redan då att läget är inte bra i hennes mun och jag är så innerligt glad att Thorleifur fick kolla igenom och åtgärda alla problem. Han är helt fantastiskt duktig och aldrig någonsin att någon annan ska kolla tänderna på Hilda (och Vorbodi) sen! Nu ska ett tjockare tvådelat bett i 10,5 köpas då det rekommenderades för Hildas mun. 
 
Det skär i hela hjärtat att tänderna varit så illa men jag är ändå så lättad över att det nu är åtgärdat. Min älskade häst, hon är helt otrolig som kämpar på trots smärtan och jag sa till henne att nästa gång något gör minsta ont så måste hon säga till!! 
 

Återbesök

Nu är det lite mer än en månad sedan Mälarkliniken var ute och kollade på Hildas ben så idag var det dags för återbesök! Vi har just nu promenerat 30 minuter varje dag och utöver det vilat, supertrist enligt Hilda men det har fått det hela åt rätt håll. I skritt är hon nu ren, dock är hon fortfarande synligt halt i trav men en absolut förbättring, även svullnaden i benet är minskad. De kom fram till att inflammationen sitter i kotsenskidan och den är nu behandlad med en låg dos kortison som förhoppningsvis ska räcka för att få bort inflammationen. Upplägget fram tills nästa återbesök som blir den 6 december är nu några dagars vila innan vi börjar smått promenera igen, det med en succesiv ökning tills vi återigen är uppe i 30 minuter. 
 
Hilda skötte sig som vanligt hur bra som helst och fick ett plåsterhjärta utklippt och satt på sitt bandage som belöning för hon var så duktig! Det är deras typ av guldstjärna och det får patienterna som skött sig extra bra! 
 

Fotografering i snön


Hjärtat mitt


Tömkörning i vinterlandskap


Tömkörning

 
På schemat idag så var det tömkörning! Jag har äntligen skaffat mig en gjord igen och vi båda tycker det är superroligt att tömköra, det är ju dessutom perfekt att variera promenaderna med. I morgon så tänkte jag att vi ska ut i skogen!

På promenad i skogen


Bland alla höstlöv

 
Det är så fantastiskt vackert ute nu och vi kunde inte låta bli att stanna till under den dagliga promenaden för att ta några bilder. Jag älskar färgstarka bilder och möjligheterna blir oändliga för fotografering under hösten, och att Hilda är vit gör det ju inte sämre heller! :)
 
En annan sak jag också har pysslat med idag är att göra Hildas sjukhage större. Den hon har haft har bara varit en ruta på 5x5, men nu när hon inte längre är halt och behöver röra på sig så mycket som möjligt för gallans skull så är det bara bra med en större. Jag kopplade ihop rutan med en lite mindre, vanlig hage som fortsätter upp i en skog. Det är lagom med kupering för att hon inte ska kunna springa men ändå så hon lyfter på hovarna. Jag hoppas hon kommer uppskatta hagen! 

Promenad och en envis galla

Hilda tog i förrgår sin sista dos metacam och vi har äntligen börjat promenera igång igen. Just nu är det 10 minuter per dag som gäller och det ska succesivt ökas fram tills återbesöket som blir i mitten av november, därefter hoppas och tror jag att vi kan börja skritta igång! Hon tycker det är så tråkigt att vila och under den första promenaden var hon mer i luften än på marken. Hon slog busigt med huvudet, försökte bocka och gjorde hopp rakt upp i luften. Mitt hjärta var i halsgropen av att hon skulle landa snett och göra sig illa ännu mer, turligt nog gick allt bra och därefter har hon hållit sig lugn. Haha!
 
Det enda nu är en envis galla som vägrar försvinna. Den blir givetvis mjukare efter promenad men jag är tveksam på om den ens kommer att försvinna. Hon är lite gallig på båda bak och jag har svårt att urskilja om det är en gammal galla som blivit "aktiv" igen eller om det är en ny. Jag har hört att benskydden från Back on Track ska vara bra, eller blir det samma resultat för gallorna kanske med vanliga stallbandage? 
 

Ett ultraljud senare

Äntligen har jag tid att skriva om gårdagens veterinärbesök! Besöket på kliniken avbokade vi då vi istället fick tag på Mälarkliniken som istället åker ut och gör sådant hemma i stallet, perfekt för oss då Hilda kan vara lite svårlastad och särskilt med ett ont ben. Ultraljuda gjorde vi alltså utanför hennes box, hur smidigt som helst och det är så bra att det kunde lösa sig så!

De som var ute (två fantastiskt duktiga tjejer) gjorde först av allt ett lättare böjprov och med det kunde man utesluta att hältan satt inte i kotleden utan högre upp, så det blev vidare med ultraljud för att se vad som var orsaken till allt. Första veterinären som var ute sa att de kunde vara en lättare senskada vilket givetvis satt en stor skräck i mig, och behöver jag förklara hur glad jag blev att höra av attt det var ingenting med senorna? De sa att alla senorna var hela och fina. Det som har hänt gick inte exakt att säga, utan det är en inflammation i benet som hon nu i en vecka fram äter antiinflammatoriskt emot. Därefter ska jag börja prommenera henne med en succesiv ökning fram tills återbesöket som blir om en månad och så får vi sedan se vad som blir planen därefter. 
 
Jag är så glad att det inte var värre och hoppas på att vi snart kan börja rida igen. Hilda och jag tycker det är så himla roligt och energin hos damen är oändlig just nu! <3
 

Veterinärbesök

Eftersom Hilda inte är helt bra i sitt ben ännu så fick veterinären idag komma ut och kolla vad det kan vara. Jag tycker det har blivit bättre och i skritten är hältan minimal, hon tar endast lite kortare steg med det skadade benet och rör sig ändå rätt bra. I trav däremot så markerar hon tydligt och enligt henne låg hältan där på 1-1,5 grad medan den i skritt låg på 0,5. 
 
Det veterinären tror har hänt är att hon har genom en vrickning fått sig en lättare blödning på böjsenan eller en mindre senskada och för att fastställa en diagnos behövs det ultraljudas/röngtas på klinik, vilket vi på tisdag bokat tid för. Jag är jätteorolig över vad det kan vara men det ska samtidigt bli skönt att få kolla upp det och börja kunna behandla. 
 
<3

På bättringsvägen

Vilket höstväder det har blivit ute! Det fantastiska sommarvädret är som bortblåst och det har idag småduggat hela dagen lång. Hösten är mysig på sitt sätt, men regn är något jag aldrig har gillat. 
 
Hilda blir även bättre och bättre i sitt ben och återgår imorgon till sin vanliga hage. Hon är fortfarande lite gallig och något varm men då hon inte visar någon hälta eller ömhet så vi har börjat promenera en stund dagligen för att komma igång igen. Hon tycker det är så roligt att få börja jobba lite smått och överskottsenergin är ett faktum! 
 
Det är till och med svårt att stå still när matte ska borsta! ;)

En liten sjukling

För några dagar sedan så fick Hilda och hennes kompis flytta till en ny hage och till skillnad från deras förra är denna väldigt mer kuperad. Hilda har förmodligen haft det lite för bråttom och lyckats trampa snett, vilket har gjort att hon nu har en lättare hälta och står i sjukhage om dagarna. Några timmar om dagen så går hon med ett stödbandage vilket har gjort succé får både hältan och svullnaden. Hon är inte blockhalt, men efter att ha stått stilla markerar hon tydligt de första stegen innan hon blir helt ren. Både jag och veterinären misstänkte först hovböld, men i och med att det inte är en ständig hälta så är det bara att utesluta. En vrickning däremot är det vi tror som hänt, och turligt nog blir hon bättre för varje dag som går.
 
De steg hon är halt minskas för varje dag och hon är nog helt bra inom ett par dagar. Hon börjar iallafall bli riktigt less på att vila, energin bara sprudlar ur damen och mycket av det går ut i tänderna och frambenen. Hon ska smaka och bita på allt, det spelar ingen roll om det är mig, vattenhinken eller en stolpe. Och om hon begär kli och hon inte får respons, då åker jag också på ett nyp. Haha!
 

Tandläkaren på besök

Idag så var det dags för den årliga tandläkarchecken och vaccination för Hilda. Jag var väldigt spänd på att få se hur hon läget är i munnen och framför allt vad som kan vara orsaken till märkerna som hon har den senaste tiden fått av delade bett. Hon har för sin ålder en bra mun, inga större hakar som behövdes slipas ner men en liten och lättare karies på en av hennes äldsta tand vilket är väldigt vanligt och inget man gör något åt än att skrapa. 
 
Hennes märken berättade hon är inget jag heller behöver vara orolig över. Hilda har en förmåga att bita sig fast i bettet och trycket som då uppstår gör så det blir som det blir. Det enda jag kan göra är att i det läget försöka lirka loss henne vilket jag redan arbetar med och även att dagligen variera bett. I vår så kommer tandläkaren Thorleifur ut till stallet för att ta de andra hästarna och då tänkte jag haka på och be om ett utlåtande ifrån honom också. Han ska vara, vad jag hört, otroligt duktig. 
 

25 september 2016

Här kommer det en film från igår! Lite blandat med vad vi arbetar med just nu och även ett försök till tölt på lösa på slutet. Så duktig! 
 

Fortsatt arbete

De senaste dagarna så har jag och Hilda legat lite på latsidan gällande träningen, det har mest blivit kravlösa race ute i skogen med en massa galopp och trav i all möjlig terräng. Upp för backar och hopp över små stenar, hur roligt som helst!!
 
Idag så kände jag dock att ett pass på banan behövdes. Hilda tyckte min idé var sådär men det gick faktiskt väldigt bra och Hilda var hur duktig som helst! Vi tränade vidare på skänkelvikningarna och övergångarna på volt, vilket går bättre och bättre för varje gång. De är två övningar som gör henne otroligt lösgjord i korset och har förändrat i stortsätt alla gångarter bara positivt. Bärigheten vi jobbar på börjar visa sig mer och mer i tölten, stundvis är hon så fin att jag skulle ha offrat min högra arm för att ha fått det på film! ;)
 

Min dag i bilder


Tidigare inlägg Nyare inlägg